lördag 14 januari 2012

Söt- eller bittermandel?

Jag har svårt att tro att det finns människor som går genom livet utan att göra misstag.
Utan ha sårat någon, gjort dumma och även direkt elaka saker.
De allra flesta lär sig av sina misstag, kan be om ursäkt och försöker gå vidare i sina liv, förhoppningsvis som bättre människor.

Jag vill tro att de flesta försöker leva gott, rätt och sant - både mot sig själva och emot andra.

Sen finns det de personer som aldrig kan släppa en oförrätt.
Som tar varje chans att trycka tillbaka, påpeka tidigare begångna felaktigheter, aldrig kan se ett avslut och anser sig stå över varje form av sämre och lägre beteende.
De personerna är väldigt svåra att bemöta.
Motargument om att livet förändras och individer med den, accepteras inte.
Med största sannolikhet har de blivit gruvligt svikna, känner sig trampade på och kan av olika anledningar inte ruska av sig misshälligheter och gå vidare.

Det pratas mycket om att göra sig av med "energitjuvar".
Att negativa personer och situationer bör undvikas.
Det kan vara det enda rätta.
I andra lägen är det mycket lättare att säga än att göra.

I slutändan är jag egentligen mest bekymrad över de som intar en bombastisk hållning till sin omvärld.
Alltför många slutar sina dagar, bittra och besvikna över hur livet farit fram med dem.

Så vill inte jag bli.

12 kommentarer:

LillaTuss sa...

Jag tror att bitterhet är snäppet värre än avundsjuka. Tänk vad mycket glädje dessa bittra, långsinta människor missar.

Sån tänker inte jag heller bli!

Fru Venus sa...

Jag har börjat plocka bort dom människorna ur mitt liv och vad mycket bättre jag mår! Man kan inte "rädda" alla..... Kvällskram

Lippe sa...

Kan inte tänka mig att du skulle kunna bli bitter!
Jag har nog blivit bättre på att undvika de där som jag inte känner mig väl till mods med och framför allt har jag blivit mycket bättre på att ägna mig åt dem och det som jag vill och glädjs över! Fördelen med att inte kunna göra något allas under en period är att man funderar en massa och sedan när man kommer igång igen tar man naturligtvis godbitarna först, och jag har fler kvar! :)

Inger Marianne sa...

Undrar om en obotlig optimist med dåligt minne och nära till skratt och kort stubin, kan bli bitter?
Kramis!

Ebba Range sa...

Önskar att jag gjort mig av med energitjuvarna lite tidigare i livet. Men nu är det gjort för en del år sedan - bara vinst ingen förlust:-)

Dumt att slösa på den korta tid vi har i livet.

Milla sa...

Jag vill inte heller vara bitter. Viist finns det besvikelser som kan tyckas vara oförglömliga, kanske ska de inte glömmas utan bara läggas åt sidan. En del oförrätter kan kanske inte förlåtas men det man kan göra är att välja leva utan dem som ledsnöre för hur din framtid ska bli.
Alla har möjlighet att göra medvetna val :)
Kramar Milla

Jo, ville önska dig en fin lördagskväll också.

Susann sa...

Obearbetade känslor blir nog bitterhet .

Märta sa...

Bitterhet är ett förtärande gift!

Det där med energitjuvar är svårt - jag gick länge i min enfald och trodde att det bara var att undvika dem. Vem i hela friden skulle vilja umgås med en människa som inte är trevlig? Är väl bara att hantera dem med en vänlig distans. Alla kan väl inte älska alla här i världen osv.

Nu för tiden är jag inte lika säker. Nu vet jag att en energitjuv kan komma förklädd till en underbar energigivande människa och att det tar ett bra tag innan du plötsligt märker att något inte står rätt till. Och att du kan hamna i en ren och skär mardröm när du kommit personen för nära och ser vad som finns bakom masken. Hemskt är det!

Jag hade turen att få hjälp av en underbar toktant som med bestämd hand lotsade mig på rätt väg igen när jag var totalt vilse - men ärligt talat är jag ganska darrig fortfarande. Och det där med energitjuveri kommer jag aldrig mer vifta bort med att det skulle finnas en enkel lösning för att undvika.

En erfarenhet (eller kanske en läxa) rikare hoppas jag att jag för all framtid kommer att undvika Bittermandlarna och känna ödmjuk glädje över alla Sötmandlar här i världen. :)

Var rädd om dig, bästa sötnöt! *kram* <3

KaosJenny sa...

Bitterhet kan vara bra om man använder den till något och inte fastnar men att fastna... illa illa... och precis som du säger är ju ingen helt igenom en ängel... Du har en award att hämta hos mig om du vill... Kram

Esbe sa...

Har en vän som brukar säga "fram med allt i ljuset bara!" och det ligger det mycket i! Öppenhet, ärlighet och en förmåga att ta diskussioner, reflektera och arbeta på sig själv (för man kan inte arbeta på någon annan) är det ända sättet att inte hamna där som en bitter och sur gammal kärring. Jag vill inte heller hamna där. Så vi får hjälpas åt! Stor kram till dig du fina människa!

Madlar sa...

Näääää, en sur bitterfitta vägrar jag att bli. För mer än 10 år sen rensade jag bort "vänner" som enbart tärde. Jag upptäckte att det var lätt att få nya genom att vara öppen och intresserad. Jag gillar verkligen de som nu finns i min vänkrets. Nej, livet är alldeles för kort för att ägna tid åt känslomässiga idioter.

LyckligaPraliner sa...

Ja men precis!! Häromdagen var jag så arg. Jag blev bara mer och mer arg när jag skulle berätta för min sambo om denne person som bara måste ha sista ordet, rätt eller fel. Som alltid ska ha rätt, som alltid gör rätt, som alltid vet bäst och som går efter och gör om det andra gjort för det är ju inte rätt sätt. Enligt henne. Vad kallar man en sån då tro.

Ann-Louise