... nu går jag och laddar batterierna inför morgondagens anstormning, när jag kommer att få hem dubbelt så många skolbarn som vanligt.
Dessutom har jag redan varit finurlig och laddat för att ha lagad mat på bordet runt tre-tiden åt sju glupande hungriga vargar, allt för att mota blodsockerfallen i grind.
Min minsting Bam-Bam brukar ha ett regelrätt hungerstokbryt varje dag efter förskolehämtning och med sex skolbarn på ingång drygt fyra timmar efter skollunchen, behövs det lite mer än en simpel macka om de ska kunna orka vara trevliga.
Tar med mig Will Lavenders: "blind lydnad" (ja, inte versaler, utan gemener i titeln), en psykologisk gåta som jag snart hunnit halvvägs in i, till sängen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan inte påstå att jag är direkt avundsjuk på den kommande anstormningen... däremot sugen på boken du läser//Natti
Skolbarn med blodsockernivån under skosulorna känns igen - att servera riktig mat direkt efter de landat hemma känner jag också igen. Bättre i den ordningen och så "mellanmålet" senare på kvällen. Hur hungriga kan de bli egentligen? Många gånger har jag undrat om de överhuvudtaget får i sig någonting alls i skolmatsalen..? Ibland när ungdomarna var i den lägre skolåldern och följde med kompisar hem - så kunde de komma hem flera timmar senare utan att ha ätit en endaste skorpsmula för att inget serverats i det hemmet. Varken då eller någon annan dag. Alla gör vi olika, men lite märkligt är det. Mina har alltid brutit ihop när magen skriker. Dessutom himla trevligt att vara så många runt bordet, ha det gott!
Hoppas du sov gott :)
Skicka en kommentar