Vädret inbjuder inte till några längre stunders utevistelser, ihållande regn är ju inte så upplyftande.
Då är det mycket trevligare att åka hem till min namne och hennes make efter barnavstjälpning för att äta frukost, prata strunt och allvar i en salig blandning samt byta grejer med varandra.
En kasse med potentiella vandringsböcker och ett litet keyboard till småhuliganerna mot en hemfipplad väska, det är vad jag kallar ett bra byte!
Jag gillar verkligen all form av byteshandel där pengar inte är inblandade, även om pengar ofta är ett nödvändigt ont.
Till exempel är det bra att ha sådana när samtliga små-vilda-glada behöver nytt och torrt på fötterna.
Det har de fått nu.
Som vanligt handlar jag gummistövlar på känn när det gäller storlekarna och som vanligt (!) har jag träffat rätt.
För ovanlighetens skull däremot, har jag äntligen lärt mig av mina tidigare års misstag och faktiskt varit så klok att jag köpt stövlar av helt olika färg och modeller, istället för som tidigare år, fyra par likadana fast i olika storlekar.
Otaliga är de morgnar när barnen i vild förtvivlan försökt köra ner sina fötter i ett av syskonens par av skodon, med nedslående resultat när fötterna hamnar på tvären eller ihopknycklade halvvägs ner i skaften.
När väl skolbarnen kom hem från bussen, hade fröken Majblomma av pur utmattning somnat under hemvägen - med ett litet trauma som påföljd!
Det lilla glittriga smyckelamm att hänga som en berlock i en kedja Majblomman fått av sin bästaste vän, hade givetvis försvunnit under lilltösens tupplur.
Yl och tandangnisslan.
Jag var mest glad över att storebröderna väckt sin lillasyster när det var dags att kliva av!
För att minimera riskerna för den dagliga dosen av konflikthärdar i paritet med tredje världskrigets utbrott, utfodrar jag numera mina telningar med lagad middag strax efter tre om eftermiddagarna.
Först därefter börjar de bli konversibla och i fas för att ta itu med läxor och annat otyg.
Nu när senaste högläsningsboken är utläst (den var ju så vansinnigt spännande att jag behövde få veta hur det slutade), är samtliga små vederbörligt nerstoppade och jag kan börja roa mig med att botanisera bland alla böcker jag fick med mig hem.
Fast först har jag några som redan ligger i väntläge ...
onsdag 21 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Min kommentar blir ingen kommentar på ditt inlägg för jag är verkligen skittrött. Vill bara glädjas tillsammans med dig att vandringsboken vandrar vidare. Kram ♥
Gillar din kommentar: "Ta itu med läxor och annat otyg". Ja, läxor är ett otyg ;)
Kikar in, hälsar att jag längtar efter att börja läsa vandringsboken och så bjuder jag godnatt =D
Kram
Vandringsböcker är bra!
Dök halsbandet upp? Annars hoppas jag att det kommer tillrätta idag!
När det väl gäller kan man lita på syskonlojaliteten även om de sliter varandras hår för det mesta.
Ja det hade definitivt med Millas ljusa hy att göra, de sa vår kontaktperson till och med flera gånger :P
Ha en fin dag, här har hälften av ungarna studiedag (eller två tredjedelar snarare).
Visst är vandringsböcker bra. har en liggande från Pockethäxan, som jag börjat på men av någon anledning inte fortsätter på - varför vet jag inte. Är det för att jag ska recensera den som gör att jag inte kan njuta eller ... Visst är det härligt med byte och nerärvning. Mina brorsbarn har mina döttrars kläder trots att det är mer än 15 år sedan jag köpte några av dem till den äldsta. Men flera är PP-klänningar och på dem går ränderna aldrig ut!Lite vitsigt blev det plötsligt där.
Ha en bra dag ♥ ♥ ♥
Stor igenkänningsfaktor både ang gummistövlar och mat-tiderna. Sedan jag började utfodra med "kvällsmaten" redan vid 1545 när bussen släpper av tre fjärdedelar hemma, går kvällen lugnare till. Fast alla medföljande kompisar tycker att vi äter heeemskt tidigt :)
Susann; Egentligen tycker jag att det åligger föräldrarna att intressera sig för sina barns skolgång så helt emot läxor är jag inte!
Ezter; Halsbandet kanske kommer tillrätta om någon av Majblommans kompisar hittar det på bussen, annars får det vara.
Barnens..; att syskonen håller ihop när det gäller är jag tacksam för, även om de till vardags slåss så stickor och strån ryker.
Hulda, Milla och Tankar..; Att läsa är lika nödvändigt som att äta. Mer - ibland! :)
Lowella; Fått den kommentaren här med från medföljande kompisar.
Skicka en kommentar