Tydligen håller inte alla med mig men jag hävdar livets okränkbarhet i alla lägen för allt vad tygen håller.
Jag är emot dödsstraff, ogillar experiment på människor och anser att de allra mest värnlösa bör skyddas.
Gång på gång dyker det upp fasansfulla skildringar av mänsklig ondska i media.
Lika ofta fruktansvärda tragedier där det nästan alltid är de mest utsatta som drabbas - barn och ofta kvinnor.
Att då först läsa om kvinnan som erkänt sig skyldig till mord på sina två små söner och sedan om sjuksköterskemamman som tillsammans med sin make, tvångsmatat sin bebis med fast föda genom en tratt till döds, är inget annat än horribelt.
Det finns säkert mängder med förklaringar till agerandet i bägge fallen men faktiskt inget jag kan finna acceptabelt eller ens se något försonande i.
Som mamma kan jag inte begripa hur en kvinna kan gå emot sina innersta instinkter och skada sitt barn istället för att till varje pris skydda sin avkomma.
I mina ögon är det något som gått väldigt snett i det naturliga urvalet då.
I de fallen när en mamma bidrar till att skada sina barn eller till och med dödar dem, är det kanske bäst att låsa in kvinnorna och slänga bort nyckeln.
För ett dödsstraff är alldeles för lindrigt.
Och ja, med risk att få på mig alla genusforskare som finns och några till, utifrån min horisont är det värre när en kvinna som burit, fött och levt med sina barn skadar dem, än när en pappa gör detsamma.
Självklart är det aldrig annat än en veritabel katastrof med föräldrar som våldför sig på sina barn men de fysiska band som finns mellan en kvinna och hennes avkomma borde rimligtvis vara lite mer än heliga?
Naturen och de biologiska funktioner som gjort att människosläktet överlevt genom årmiljonerna, gör att jag anser mig ha viss empirisk tyngd att luta mig emot, när jag påstår att allt annat än ett omvårdande beteende visavi sina telningar är naturvidrigt!
Samtidigt tycker jag att det är en skam för vårt så kallade civiliserade samhälle, att en kvinna ens kan bli så pass desperat att hon tar livet av sina barn på grund av galenskap, desperation eller brist på valmöjligheter.
Eller vad för skäl hon nu kan tänkas framföra i rätten?
Själv tänker jag gå och krama mina minihuliganer till dess de ber mig släppa taget!
fredag 23 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Instämmer i dina väl valda ord. Helt fullkomligt galet och det finns inget som rättfärdigar sådana här brott.
Milla
Jag klarar inte att läsa den typ av artiklar ens men nu gjorde jag det ändå och började storböla. Det är så otroligt hemskt så man vill inte se att det händer :(
Kan bara instämma. Vad för slags förmildrande omständigheter skulle någonsin kunna finnas förutom ren och skär galenskap. Det gör ont att läsa!
Jag tyckte det här var hemskt att läsa. Inte att du skrivit ett fruktansvärt dåligt inlägg, nej precis tvärtom. Du har begåvats med en skarp hjärna och kan konsten att sätta orden på papper. Men vad säger du? Matat sitt barn med tratt?! Nej nu gråter jag och kan inte läsa mera ingående nu. Sen.
Aha!! Ännu en som sticker ut hakan och med betämdhet och erfarenhet talar om det speciella band som finns mellan mor och barn!! Tack! Då är vi minst två!
Jag mår så dåligt av när det går så här snett och det spelar ingen roll vilka förklaringar och fakta jag får - jag fattar inte!!!
Knölar mig in i din och dina barns kram och kramar jag också!!
Exakt det sa jag till väninnan B, när vi gick där i svampskogen; det att det känner värre, jävligare när det är mammor som utför detta hemska. Du satte orden på varför jag tycker så.
Kram vännen!
Funderar lite, sticker ut hakan en bit till och vill vara med och reta genusforskare genom mitt inlägg. Länkar till dig!
Kram igen.
Du skriver så bra att jag själv alldeles kommer av mig!! Dessutom håller jag med dig i allt det du skriver.. Kram och trevlig helg!!
Jag har skrivit om detta också. Läste lippe först, skrev, och läser ditt inlägg nu. http://frugarman.blogspot.com/2011/09/fru-garman-sticker-ut-hakan-om-genus.html
I min värld är det ingen skillnad på förälder och förälder.
Skicka en kommentar