Kikar runt lite här och var i Blogglandia och upptäcker att det inte bara är jag som har en skitdag!
Det var väl skönt då.
Så jag slipper känna mig så ensam med alla ilskekänslor som rasar runt i kroppen och får mig att tappa både vett och sans så det står härliga till.
Kan det vara så enkelt att avsaknaden av rutiner och några timmars barnfrånvaro från hemmet saknas?
Jag är böjd att tro det!
*Onixdag är Lotta på Bråkmakargatans uttryck om otursdag, något som känns fullt applicerbart på denna dag i det Mångmamska hemmet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag är med dig, men jag har bara haft en halv onixdag! Jag mejlar dig och berättar om en som verkligen kan kalla många av sina dagar för onixdagar.
I morron vänder det!
Kram mångis!
Ja fy! Synd att du har en sån dag!! Min har då inte heller varit så himla toppen men det har du ju redan sett :)) Det är bara att vältra sig i eländet för att förhoppningsvis imorgon vältrat sig färdigt...kanske... En bättre morgondag önskas dig!! :)
Ann-Louise
Som Smålänskan har jag haft en halv... Sovit i soffan hela dan med skallebang. Lätt förkylning som absolut inte är välkommen. Ska fortsätta sova bort den imorron sen är jag säkert på G igen. Å jag är övertygad om att din Onixdag blir en Bradag snart igen/Kram
Sådana dagar har vi alla då och då! Tur den dagen man slipper ha det så :)
"Behåll ditt dåliga humör för dej själv," sa min mor ibland. "Jag har gudinog med mitt eget." Och så skrattade vi. I samförstånd. :-)
Ja Onixdagar har jag haft några stycken. Har massor av funderingar i huvudet som snurrar runt. Fick pratat med en väninna igår så nu känns det bättre :P
Fast jag kände mest för att bara skrika rakt ut och be alla dra åt fanders innan jag fick ventilerat ..
Hoppas du slipper fler Onixdagar nu!
Tror absolut att det är avsaknaden av egentid som gör att man blir ilsk som ett bi eller deppig. Själv känner jag att ett par veckors ledighet på en öde ö hade suttit fint så här efter semestern.
Kramar.
Tack! Vad gulliga ni är som stödpeppar mig.
Solveig; Din mor måste ha varit osedvanligt klok!
Och Gafflan; Tror du har rätt.
Hulda kryar på sig nu och Barnens hade tur som fick ösa av sig lite.
Ezter; du har nog med ditt men är en bloggvän att räkna med, tack!
Ann-Louise; jag såg att din dag inte var så lattjolajbans heller och Småländskan min vän - vad ska jag säga!?
Tack!
Jag hoppas att imorgon blir en bättre dag!
Livet...; DET blir det. Annars är jag inte med! Ogillar kraftfullt att känna mig på krigsstigen!
Man behöver sådana dagar ibland, annars skulle man aldrig veta om när det vänder och går uppåt igen, tror jag. Men skönt att det känns bättre, som jag såg i nästkommande inlägg :)
Skicka en kommentar