Go West

Vi tryckte ner våra westernhattar djupt i pannan och pep över pölen för ett besök i Vilda Western och Mexico idag.
I New Mexico hittade jag en sådan där glesvävd randig anorak, som passar så bra både på mexicanare, indianer och medelålders tanter med dreads.
Bam-Bam högg en värja och nyttjade torget till att duellera med samtliga barn högre än en meter över havet.

Småhuliganerna var huliganigare än någonsin och utmanade allt och alla med sina införskaffade pang-pangvapen.
Fröken Majblomma hade en idé om att agera indianprinsessa men tack och lov föll den planen i glömska relativt snabbt när hon fick syn på en Lucky Luke-hatt och ett snajdigt gevär!

Under tågrånet skrattade jag så hejdlöst att tårarna skvalade, vilket gjorde banditen något förgrymmad och krävde att få se om jag hade några guldtänder värda att skjuta ut!
Det hade jag inte.

Vad jag däremot hade med mig var en far-är-rar och det var nog tur, annars hade inte alla barn kommit med hem.
Att fösa en skock kalvar mot grönbete är betydligt enklare än att hålla barnaflocken samlad.
Var det inte Bam-Bam som försvann som en avlöning runt närmsta knut, var det en Pysselkung som skulle gulla med stadiga nordsvenskar.
Och om de mot all förmodan höll sig i skinnet, stolpade Sheriffen iväg med sjumilakliv eller så halkade fröken Majblomma på efterkälke och konverserade andra besökare.

Den enda jag inte riktigt känner igen så här vid hemkomsten är faktiskt mannen?
Vi åkte iväg med en skönlockig reslig man men det var en nysnaggad som kom med hem?
Måste ha varit barberaren på Main Street som bytte ut min man under en av alla tjurrusningar jag gjorde efter förrymda barn!

Banken rånade vi i alla fall och även om bytet blev magert, fick de små-vilda-glada varsin guldpeng, ätbar sådan.


I indianreservatet hjälpte Sheriffen och Bam-Bam till med att dansa en regndans tillsammans med de riktiga rödskinnen men något regn fick vi inte.
Inte förrän på hemvägen men då satt vi stadigt i våra plåtdiligenser så det bekom oss inte det minsta.

För att få de tre små i min vagn att somna, spelades Barry White vilket blev så sömnpillerartat att jag var tvungen att byta till disco, om inte jag skulle slockna före dem.
Kan berätta att det är spännande att höra Pysselkungen och fröken Majblomma sjunga med i Alcazar-låtar på spanska!?
Allrahelst som ingen i familjen kan spanska, utöver "ingifta" extradotter P, fast det är ju fusk - hon är ju tvåspråkig - med spanska som ett av språken!

Kravallvolym och med latinotakter mitt i discobeatet kan ju hålla vem som helst vaken.
Utom Bam-Bam då, som somnade någonstans två mil hemifrån!

Pysselkungen sover med sin "mysse och sin bysse".
Bam-Bam har sina vapen nära till hands och det var med milt våld jag separerade hatt från huvud på fröken Majblomma.
Sheriffen sköt nyss några nu-är-jag-hemma-skott i sitt rum och jag har lovat den där kortklippta rackaren som sitter vid samma bord som jag att inte sova i min nya mexicanska/passar-så-bra-ihop-med-dreads-jacka inatt!

Howdy!