De där småcowboysen jagades iväg till sin simskola idag i sällskap med far-är-rar så jag kunde nyttja tiden till lite arbete.
Nej, inget trist städande/tvättand/diskande inte.
Skrivande däremot.
Höstens familjelivssidor i lokalpressen drar igång på tisdag igen så det var upp till bevis med ett tema i handen.
Efter sista punkten, ca 2000 tecken senare, hade det blivit omstrukturering på redaktionen så en "annan" krönika efterfrågades med ursäktanden i drivor om hastig omplanering.
Inte mig emot, fantasin har i alla fall inte gått på semester, så för att ge min redaktör lite huvudbry mejlade jag iväg ytterligare två krönikor hon fritt kan välja mellan.
Deadline, det är nog min allra bästa vän i skrivträsket!
Nu däremot har jag satt snurr på samtliga hushållsmaskiner hemmet äger och far-är-rar hjälper till så gott han kan genom att fara fram och tillbaka över ägorna i vilt slagsmål med växtligheten som benämns gräsmatta.
Cowboysarna?
Leker så klart.
Ännu en vecka kvar av sommarlov för deras del, sen stundar allvaret!
Nu ska jag leta efter något gott, lättlagat och snabbfixat i kylen.
Typ, middag kallas det visst för!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ibland önskar jag att det inte fanns några gränser för mitt skrivande heller... men jag är periodare. Åtminstone när det gäller annat än vanligt bloggande. Middagen här bestod av rester från igår... färskpotatis, rökt lax från lokal fiskbil och hemgjord romsås från samma fiskbil/Fredagskram
Lite eld i baken funkar bra då man ska vara kreativ.
Kram
Idag har jag grävt det sista till gästhuset, och skall få hjälp av Peter med resten när han kommer hem.
Här är stans trafik av ungar. Idag hade jag två extra, och gissa om det var livat!
Skrivandet har kommit lite i bakgrunden när jag haft snickarna här, och dessutom barnen. Det går inte att tänka med hamrande och sågande från sex på morgonen till kväller.
Ikväll skall jag försöka få tid att sätta in lite bilder från huset. Det blir så fint att jag nästan blir tårögd.
Kramar
Skicka en kommentar