I många vad-ska-du-bli-när-du-blir-stor tester jag gjort, har det ofta - bland annat - nämnts journalist eller agent.
Någonting säger mig att det är just nyfikenheten och det ihärdiga faktagrävandet som ligger till grund för det.
Jag har inte ägnat slika tester en tanke på många år, inte heller eventuella resultat, förrän igår kväll när jag systematiskt började nysta i ett skvaller.
Otäckt nog, hittade jag en hel del av det jag sökte efter.
Tack vara vårt fantastiska Internet och människors oförmåga att hålla tand för tungan.
Nej, det var inga statshemligheter jag var på spåren men hade jag suttit i den andra personens sits hade jag aktat mig noga för att yppa allra minsta om min situation via tangentbordet.
Detta ledde vidare till tankar på hur nära sammankopplade vi alla är, med eller utan Internet och sociala forum där vi häver ut vårt liv till allmän beskådan.
Det är sällan en "kändis" är längre bort än någonstans i kompisens kompis kontaktnät.
Naturligtvis gäller det även för mindre trevliga samhällselement också.
Problemet, som jag ser det, är när vi blir alltför frikostiga med vårt privatliv.
Är "15-minutes of fame" verkligen värt att vilken granne som helst ska kunna veta allt om vad som försiggår inom hemmets fyra väggar?
Vill vi verkligen veta allt om våra medmänniskor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Angående småkryp i flädern... Lägg klasarna i en burk med tätslutande lock och pys ut luften. Så gör man ju med hallon för att masken ska krypa upp, måste funka på andra smådjur också!
Vi hittade rätt idag och hjälpen är igång!
Intressant. Jag tänker att det är bättre att vara öppen med det mesta. Då finns det inga skadande hemligheter folk kan skvallra om. Blir man väldigt känd skvallrar folk ändå förstås, men det gör de ju ovsett om det är sant eller inte.
Det finns definitivt saker jag inte vill veta om folk. Själv försöker jag leva så som känns rätt för mig. Jag sprider inte ut lögner eller missbrukar folks förtroenden t ex.
Fin midsommar och kram!
Ezter; Att jag inte tänkte på det själv!!! Jag som en gång i tiden "krängde" Tupperware-burkar..
Vad bra med dagens aktivitet! :)
Jag kan ibland känna mej iakttagen på ett olustigt sätt när jag gått ut i media med min situation men jag gjorde det efter moget övervägande och i samförstånd med min familj och det olustiga släpper.
Jag har aldrig velat att folk ska tycka synd om mej och tycka att jag är en stackare och ett offer. Jag har velat visa på att här kan man hamna även om man kämpar hela vägen och gör sitt bästa! Jag har fått anstånd med del av min skuld till CSN men den andra delen ger de sig inte på. Jag har haft det uppe i Länsrätten. Men nu har jag sålt så att jag kan betala skulden och jag har fått ett andningsrum och pengar till midsommarmaten.
Kram!!
Nu skulle jag också kunna skriva långt men hinner inte. Detta med att lämna ut sig o sina privata händelser el tankar verkar vara väldigt vanligt i yngre åldar också. Det verkar som att gränserna suddas ut mer o mer. Jag menar, de berättar o avslöjar mer än de gjort tidigare. Mycket intressant företeelse. Vuxna är inte sämre de heller.... Hinner inte skriva mera nu men som sagt, mycket intressant. :)
Nej tack,jag avstår gärna det mesta om medmänniskorna! Skillnaden är om man fått en bra och fin kontakt med någon via nätet, ja då, då kan jag lämna ut en del om mig och mitt och "lyssnar" gärna på vad motparten har att säga. Men då gäller det att ha känsla, lyhördhet innan man skriver av sig allt det som är privat.
Det mest intima, familjära det håller jag för mig själv!
Men du vet ju, du fattar *L*.
Kram
Maria; Jag håller med, att undvika lögner och hålla sig till sanningen, att stå för den man är är mycket lättare i sluttampen än att smussla och hitta-på.
Lippe; Du är långtifrån ett offer.
Jag tycker att du är modig och stark som faktiskt ger röst och slåss för det som är rätt!
Lyckliga..; Just i detta fall är det faktiskt inte en "yngre" person, utan en som är klart medelålders.
Kanske har h*n inte lärt sig hur man hushållar med info?
Småländskan; Jag vet! Kram! :)
Det där är väldigt kluvet. Jag vill inte dela med mig av allt till alla. Detsamma gäller att jag vill inte heller veta allt om alla andra. Någonstans måste man dra en gräns.
Träffar jag däremot någon som jag känner att jag kan lita på så är jag gärna öppen och delar med mig. På samma sätt som att jag gärna lyssnar på en vän som behöver få lufta sina tankar och funderingar.
Eftersom jag haft ett visst offentligt liv tidigare, så är jag fortfarande ganska restriktiv med vad jag släpper ut på bloggen. Jag vill inte att vem som helst ska kunna hitta allt om mig bara genom att googla.
Många gånger kan jag faktiskt förfäras över vad människor skriver på bloggar och andra internetbaserade forum.
Gränsen mellan att vara personlig och privat kan ibland vara hårfin men det är en gräns man själv får ha förstånd att sätta.
Men att öppet lämna ut andra människor.. Näe, man ska nog vara väldigt försiktig med det.
Det är ganska intressant det där, när jag träffar människor som berättar allt om allting så backar jag automatiskt.
När det gäller blogg så tänker jag ofta på det här med personligt och privat, jag skriver inte mycket om just privata saker, men gärna om personliga saker och så vill jag nog hålla det, så att inte andra utsätts eller hängs ut på ett sätt som inte är schysst.
Skicka en kommentar