Att bli dissad är inte lika kul som att bli hissad, ändå är det samma nödvändiga motsatsförhållande mellan de två, som mellan ljus och mörker, lycka och sorg, ont och gott.
Om det ena utesluts, kan inte det andra existera.
Idag har jag drabbats av bäggedera.
Om jag då vore en pessimistiskt lagd person, hade jag antagligen tagit mer illa vid mig av dissen än glatt mig åt hissen, eller hur?
Ni vet det där med halvtomt eller halvfullt glas!
Eftersom jag nu är en obotlig optimist, jublar jag glatt åt uppskattningen och rycker på axlarna åt motgången!
Det går alltid fler tåg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Japp! Bra tänkt! Man plockar ur det vettiga från kritiken och låter resten rinna av. Beröm däremot bör intagas fullständigt! Fjäsk också men med en liten vaksamhet eftersom baktanke kan förekomma!!
Kram, och här får du lite hiss: du är ju bara den bästa Mångmammman med så många järn i elden! Tveka aldrig!
Kram
Helt rätt tänkt.
Jag är själv fatalist och tror på ödet.
Ibland är det bara inte meningen...och vips kommer något annat.
Det är klart att glaset är halvfullt. Något annat finns väl inte.....:-)
Klokt sagt att det hör ihop... Var en stund i livet liksom "uppsatt på piedistal" som det unga stjärnskottet. Kunde ju inte bli annat än ras och en och annan äldre människa som borde ha vetat bättre än att tänka att en 20 åring kan allt som blev besvikna. Så både hiss och diss tror jag är att föredra. Kram
Eftersom jag vet att du är en ypperlig skribent så handlar det förmodligen om avundsjuka :-)
Ha en fin dag!
Kloka du!
Helt rätt tänkt! Är kritik inte konstruktiv tror jag den mestadels säger mer om personen som utdelaren den än mottagaren.
Hissningar ska man däremot alltid ta på fullaste allvar! :)
Du dissad??? Fattar noll!!
Skicka en kommentar