Idag hade jag tänkt att Ulf-Artur skulle få bli ett riktigt får igen.
Det tänkte inte han!
Efter en biltur hem till Freundin i bakluckan, instängd i en stor transportbur, blev han inlyft till de andra fåren och lammen.
Ointressant!
Skocken höll sig på sin kant och Ärtan på sin.
När vi människor försökte ta oss ut ur hagen, körde lillkillen nosen rätt på det strömförande stängslet och fick sig en stjärnsmäll.
Och en gång till.
Vi klev över och såg till att det var ström i igen och Ärtan skuttade ivrigt rätt igenom maskorna i nätet.
Obekymrad över strömmen, stressad inför tanken på att bli övergiven bland de andra fåren.
Inlyft och tjurrusning ut genom maskorna, gång på gång tills vi fick inse att vi tvåbeningar var besegrade.
Så ja, jag är fortfarande mångmamma, inte bara till egna små-vilda-glada utan även till litet grånande bagglamm!
Visserligen skulle det nog vara bättre för lammet att få vara lamm men eftersom han tror sig vara en hund eller liknande, får jag väl fortsätta lära honom enkla kommandon.
"Vänta", funkar när jag ska gå in i huset och inte vill ha honom med mig in.
"Rulla runt" och "spela död" kan bli lite knivigare att banka in kanske!?
Och imorgon, då ska jag gästblogga för första gången hos en bloggvän - Maria Engelwinge som nyligen skrev hos mig.
Hon undrade, som så många andra, varför jag har så många barn - det ska jag försöka bena ut imorgon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
God kväll!
Får är mycket tjurskalliga, men roliga att rida. Det gjorde jag och mina kusiner som små gluttar när vi var hos farmor.
Ibland måste vi människor finna oss i att vi inte alltid vet bäst. Det bara är så.
Själv har jag träffat arbetsförmedlaren och blivit informerad om allt jag skall göra för att få jobb.
En del saker tyckte jag var underliga, men min värld rimmar inte alltid med andras.
Kram
Så märkligt att man måste "försvara" och förklara varför man har många barn! Folk undrar ju aldrig varför man "bara" har ett eller två?
Hälsar /E
Ibland kan man ju undra varför man skaffade både djur och ungar och andra gånger undrar man varför man ibte skaffade många fler!!
Jag vet att det var inte för att jag tröttnade på att skaffa barn utan mer det att jag tröttnade på karln - som redan tröttnat på mej!
Razaha; Rida på får var något nytt, det tänker jag inte berätta för mina sjövilda huliganbarn.
De skulle säkerligen hinna knäcka ryggen på det stackars lammet innan någon hann blinka - men så är de inte så värst små längre. Barnen alltså.
Eva H; Nej, vi med många barn eller inga alls är mer utsatta för frågor än andra mer "normalstora" familjer, ändå var det roligt att se mina tankar kring min egen stora familj i skrift.
Läs gärna hos Maria!
(Tack för senaste boken också, läste ut den häromkvällen. Tänkvärd och bitvis lite tung, krävdes en del tid att ta sig igenom.)
När jag läser om Ulf-Artur ser jag hela tiden fåret Shaun framför mig. För han verkar ju inte precis vara riktigt som de andra fåren.. Slänger med ett kort smakprov, även om det inte har något överhuvudtaget med stängslet att göra.. http://youtu.be/U8DFwb3zlDk
Lippe; så kan det ju också gå!
pappa K; Charmigt klipp,tack.
(Tror vi skrev om varandra, tittade just in hos dig!)
Men du är ju Ärtans mamma, trots att du inte är någon fårskalle. Det måste du väl fatta......:-)
Jag har aldrig funderat över varför en del har fler barn än andra. Eller att andra inte har några alls. Det ska bli spännande att läsa om. Alltid lär man sig något nytt.
Kan ju inte säga annat än att djur är underbara!
Ha det gott :-)
Mitt tips är att den lille Ulf- Artur-Ärtan får vänja sig vid en ensam snäll tacka med endast ett lamm några dagar innan han släpps in i hela flocken. En liten hagen för sig själva, de tre. För din lammunges skull. Då borde han snart komma på vad roligt det kan vara att leka med den andra lammungen. För lamm leker ju verkligen med varandra. Springer upp på stenar, nerför stenar, runt, runt och runt. Prova!
Jahapp... så nu kör du alltså omkring på ett lamm också! Jag gillar namnet Ulf-Artur på baggen/lammet.Förkortas UA och det med gemener betyder för mig "utan anmärkning". Vet han det, denne Ulf-Artur? Kanske bäst om du inte låter honom veta. F.ö. håller jag med om Kalles kommentar ang. fåret Shaun. Skönare får finns inte!
Kram mångis!
Nu skrev jag tydligen "Kalle" som den som kommenterat. Inte vet jag om han heter Kalle, men jag ser nu att han kallas pappa K. Men jag håller med honom i alla fall *L*. Skyller på att jag är trött efter 12 tim. jobb.
Åh, det lilla lammet! Nog är de för härliga i sin envisa "fårskallighet". Hade också en sådan där gynnare när jag var i tonåren. Tror aldrig han fattade att han var ett får och inte en hund. :)
Skicka en kommentar