Trött som en urlakad Långa, färdig för tillredning.
Inte så konstigt när sömnen varit kort och knölig, intrasslad i en sjukhusfilt på avdelning 11 på sjukhuset under några korta morgontimmar.
Fröken Hårfager har ett nytt namn; Fröken Majblomma!
Igår eftermiddag, strax innan jag tänkt gå in och börja med middagen, kom tösen och Pysselkungen farandes, vilt skrikande att flickebarnet svalt en majblomma.
En sådan där som storebror Sheriffen säljer.
Vid första informationen som gavs, var det frågan om en nål med pappblomma på, hostade gjorde hon och klagade över ont i strupen ungefär en handsbredd nedanför halsgropen.
Samtal med sjukvårdsupplysningen och sen hitkommendering av underbar granne som höll koll på småkillarna medan jag spikade fast "plattan i mattan" och tog oss in till akuten.
Efter röntgen visade det sig vara frågan om en sådan där liten metallblomma med tillhörande stopp bakom som fastnat i matstrupen.
Inskrivning, samtal med narkosläkare, väntan, lugnande medel och så ner till operation.
Jag satt med fram till hon sövts, sen blev jag utsparkad.
Jag hann tänka många tankar när dottern var nedsövd och jag vankade runt, osaligt i långa tomma fredagstysta sjukhuskorridorer.
Strax före 23 var hon inne på post op och jag fick komma in för att vara på plats när hon vaknade.
Det ville hon inte göra!
Visserligen hann jag och den ansvariga sköterskan bekanta oss rejält med varandra men mina förhoppningar om att få ta oss hem igen grusades.
Halv två inatt hystade jag resolut upp ungen på armen och placerade henne på toaletten, kissa måste hon göra innan vi hade en chans att få förflytta oss.
Längre än till barnavdelningen blev det dock inte, att sova på sjukhus och få äta glass mitt i natten var ju alldeles för spännande för att missa.
Nerknölade i samma säng med de höga lämmarna uppfällda sov vi sedan några timmar innan frukosttarmen drog i oss.
Ingen av oss hade ätit sedan lunch igår och även om sjukhusfrukost inte är världens mest spännande mat, var det underbart med kaffe-macka!
Nu har fröken Majblomma gått och lagt sig en stund, jag är stolt över Sheriffens insats för flasklammets matande under kvällen och morgonen, barnvakten fick blomma och färska frukostfrallor på vår väg hem och gossarna stimmar runt som stollar ute i solskenet.
Och Majblomman?
Den trillade givetvis ner i magsäcken när dottern fick muskelavslappnande för att sövas - och där får den ligga kvar till den behagar komma ut bakvägen!
Utöver denna dramatiska början av Valborg har jag ett grattissamtal att ombesörja idag - min storson fyller 19 och håller sig borta för första gången en födelsedag.
Hoppas han och extradotter får en trevlig födelsedagsvalborgskväll!
Ni med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Oj vilken start på helgen! Skönt att ni är hemma lyckligt igen :)
Läste hos Stormen om ditt tips att bara skiva en tomat och stoppa i jorden för att få nya plantor. Är det så enkelt? Låter fantastiskt. Detta kanske kan göras med fler grönsaker?
God Valborg nu! :)
Oj oj oj vilken dramatik! Inte lätt att behålla lugnet i en sådan situation. Bra jobbat mångmamma och barnvakten hann du tänka på i all uppståndelse med. *Imponerad*!!
Må så gott nu och hoppas verkligen att resten av helgen blir mindre händelserik, åtminstone av den sortens händelser :-)
Usch! Tur det gick bra! Hoppas resten av valborgshelgen är lite lugnare!
Så glad att allt löste sig. fick en sådan knut i magen när jag läste din statusuppdatering i dag.
Hoppas ni också får en fantastisk valborg!
SKÖÖÖÖNA MAAAAAJ!
Vilket hiskeligt äventyr Fröken Majblomma ställde till med. Tur att det gick så bra till slut. Hoppas resten av helgen går i något lugnare takt.
När dotterna var i sexårsåldern lyckades hon svälja en skruv. Det gick något bättre. Vi behövde inte uppsöka sjukhus. Den gamla pottan åkte fram och så fick jag mosa allt bajs tills jag såg att den kommit ut. Det tog bara två-tre dagar har jag för mig.
Vilken tur att det inte var en blomma med en nål!!
Å vilken tur att det fanns en barnvakt i närheten!! Det är inte så roligt att ta med allihop in till sjukhuset (Jag talar av erfarenhet) Min Järnason var ungefär fem år när han kom och berättade att han svalt en krona, vilket jag trodde var en omöjlighet, torde sätta sig som ett passande lock för luftvägarna. Men inte på honom. Den hade fortsatt ner och av en läkare på telefonen fick jag rådet att förse honom med klibbig pasta som skulle hålla kronan sällskap i magen, nej, inte vetebullar som Emil blev ordinerad. Kronan kom så småningom till rätta, och det gör absolut majblomman också! Hoppas du (och Majblomme-flickan) får sova gott i egna sängar inatt, sjukhussängar med uppdragna grindar och landstingsfilt är inte särskilt rogivande! Trevlig Valborg och stort grattis till Awarden!
Kramar om...
Usch så hemskt! Man blir ju så himla rädd när det händer ens barn något. Tur att allt gick bra.
Massor med kramar!!!!
Oj! Och lite fniss åt det nya namnet på lilla flickebarnet :) Vilken tur att det gick så bra allting.
Skicka en kommentar