Tycker ni som jag, att det skulle vara lite makabert att servera lammstek till middag?
Det ingick i min ursprungliga - nu något reviderade - plan för en av veckans middagar.
Ulf-Artur har, utöver de femtielva gånger han kissat vid sidan av blöjan, varit utomhus i solskenet på grönbete.
Barnens lilla Sara, en stor häst i liten kostym, leker också grönbete.
Oavbrutet på fel sida om stängslet.
Tjock raggig päls tål eltråd rätt bra i vanliga fall, om den dessutom inte riktigt skjuter iväg tillräckligt mycket ström, går det ändå bättre att slinka under tråden.
Någonstans utefter allt stängsel jag harvar över varje vecka, har vi något som stör?
Frågan är bara var?
Får bli ett problem att lösa till helgen, för tillfället är hon inmotad i hagen.
Igen!
Om lammet överlever den kommande kvällens vilda hopp-och-lek, kommer han klara vad som helst.
Frågan är om jag gör det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tyckte du det var makabert att äta jocke? Han hade hunnit bli nästan får då, och det är livet för oss bönder. När vi hade kor, åt vi kvigor också, det saknar jag faktiskt (kött från vår egen gård)
som man vet har levt ett bra liv.
Kramis från mig.
Inger Marianne; Inte alls.
Vi hade får och lamm för eget bruk på vår förra gård.
halvårslammen var jag själv med och slaktade, både grov- och finstyckningen gör jag själv.
Den framplockade lammsteken som skulle bli middag är Ulf-Arturs halvbror från i fjol.
Vår arrendator dök upp med 25 kg kalvkött, samma kalv som Sheriffen gosat med men som tyvärr bröt ett ben lite olyckligt.
Men att börja tillaga "halvbrorsan", samtidigt som jag flaskmatar lillen kändes lite avigt.
Blev kött ändå till middag men inte lamm!
Nej, generellt sett föredrar jag egenproduktion av kött, just för att jag vet hur djuret levt och dött!
Ja lamm till middag denna vecka var ju lite starkt, jag håller med. Kram, Inger
Jag gillar din humor, men håller med, lamm i dag känns kanske lite hårdsmält.
När jag läser här, om lammet och hästen så får jag oförglömliga bilder i huvudet, där du hoppar och skuttar fram minst lika mycket som dem, jag begriper inte var du får all energi i från, finns det något energitank-ställe du kan tipsa om? :)
Shirouz; jag tror säkert att det finns en ännu inte påkommen diagnos att sätta på mig med.
Tillsvidare nöjer jag mig med;
"Tokspeedad av mig själv,troligtvis gravt ärftligt"?
Flera av mina barn är precis lika hoppiga och skuttiga som jag.
Bra bilder du fått för övrigt - stämmer rätt bra överens med verkligheten!
Men så är det...de små hästkrakarna tycks inte känna av elen i tråden...de liksom inte bryr sig
Skicka en kommentar