Hålla-handen-barn

Minns ni att jag skrev om en liten unge som stökade så pass mycket att det inte gick att få fortsätta på barnkören?
Just det lilla barnet är min Pysselkungs hålla-handen-kompis på väg till matsalen numera.
Det funkar dåligt!

På samma sätt som det är uselt, illa och katastrofdåligt att sätta en snäll och tyst flicka bredvid en stökig och högljudd kille i bänkarna, för att det ska bli lugnare miljö i klassrummet - lika illa är det omvända.
I detta fall är det min Pysselkung som är en liten stillsam filosof, medan hålla-handen-barnet lever ut all sin frustration i skolan.
Ett barn som har usla förutsättningar hemmavid, tar gärna ut svängarna på mer neutral mark, i detta fall skolan.

Jag är inte ett dugg förvånad.
Varken över hur resultatet blivit eller att det är min Pysselkung som kommer hem med en historia om avriven mössa som det hoppats på, utomhus.
Sorgligt nog favoritmössan, den hemstickade tonårsluvan som gör honom lite "coolare" än annars.
Eller berättelser om klämda händer, knuffar och otrevliga ord.

Trots tillsägelser från frökens sida, tror jag inte (pessimistisk och luttrad som jag är) att hålla-handen-barnet kommer att göra det så enkelt för sig.
Det barnet har uppenbarligen lärt sig den hårda läxan att det är bättre med negativ uppmärksamhet än ingen uppmärksamhet alls.

Och mitt i denna uppvisning av negativt och icke önskvärt beteende är det min lille kille som åker på däng.
Det är faktiskt inte rättvist.
Inte alls!