Jag är en ond kvinna ikväll.
Borde vara mild och fin men hela jag skriker inombords.
PMS?
Eller bara allmänt ilsken?
Storadottern har kommit till insikt om att hela hon är "arg".
Kunde jag ha berättat för henne för länge sedan, hon har alltid varit "arg".
Jag är faktiskt inte mycket bättre.
Oavsett vad jag försöker dra upp som anledningar, lugna och fina sådana, är - och förblir jag en ilskebytta av rang.
Om jag ska försöka spalta upp varför jag känner mig ilsken just ikväll kommer en diger lista.
1) Det är alltid stökigt runt mig, även när det är nystädat.
2) Saker är alltid trasiga och behöver lagas - helst av mig!
3) Små människor som frekventerar hemmet lyssnar med igenproppade öron - dvs inte alls!
4) Jag har själv satt mig i situationen att vara den som "råddar rubbet" och sen har mage att bli gramse för att inte få någon cred för det jag skyfflar runt.
(note to self - släpp!!)
5) Vintern tar aldrig slut - och då brukar jag hävda att det är meningslöst att gnälla över vädret och det blir inte roligare än vad man gör sig och jadda, jadda, jadda....
6) Små-vilda-vanligtvis-glada-numera-extremt-grälsjuka har varit hemma och drällt runt benen på mig och varandra alldeles för länge i sträck!
7) Allt vin är slut.
8) Ingen aning - allt annat kanske...?
Blä, vad trist jag är ikväll!
Tack och lov för att det äntligen är vanlig måndag imorgon, det har jag längtat efter.
Länge...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Tänkte just det att jag skulle trösta dej med att måndagen är nära men det visste du ju redan!
Ler och känner igen mig, ibland är det bara så där och man måste bara få vara arg. Kram på dig
Oj, då! Så ilsk? ;-) Men det ser jag ju på din digra lista att du har all anledning att vara. Och hur tråkigt det än låter så brukar ju vardagen vara bästa botemedlet...
Kram på dig och hoppas måndagen blir lite mer harmonisk! :-)
Kom och drick kaffe med mig på onsdag.
Ler stort och känner igen allt, men håll ut du och ungarna överlever. Jag gissar att dom älskar dig ändå. När jag bråkar och är ilsk avbryter en av mina söner mig alltid och säger "jag älskar dig också" Det är väldigt avväpnande. Imorgon är en annan dag. Kramar från mig till dig!
Jag är ju full av beundran över att du inte pyser över oftare än så här. Dessutom måste man lätta på trycket mellan varven för att inte spricka alldeles.
Sedan kan jag ju tycka att du har nog lyckats med det mesta när Rebecka skriver att hon vill se dig på en fika. Då har man lyckats som mor när barnen fortfarande vill umgås med en.....:-)
Du vet ju att du får gråta ut mot min axel. Även om avståndet är stort så kan du ju göra det rent virtuellt, lillsyrran.....:-)
Tack! Ni är världens bästa läsare.
Och idag (måndag) är allt mycket bättre, som jag trodde!
Rebecka; Gissa om det är inbokat!
Cicki; Hade en tanke om att ösa ur mig per mail till dig men hävde ur mig lite ilska här på bloggen istället, tack - storasyrran!
Min tanke var "Det här är jättebra!"
Kanske låter egendomligt, men jag är en stark anhängare av att låta känslor komma ut, för annars "så blir man som en av de förgrämda bistra pensionärerna som man ser ute, som egentligen helst av allt vill sätta krokben för en med käppen, men inte vågar, så de bara pyser förbi en, ilsket muttrande." som en vän formulerade det.
Och, det viktigaste av allt, som du verkar ha häng på allaredan (ser jag när jag läser kommentarerna) är att du vet att det går över. :)
Klart man blir ilsk ibland ;) Man är ju "bara" människa.
Hoppas måndag med alla rutiner tillbaka, blir bättre ;))
Skönt och väldigt avslappnande att höra att "även du min brutus" kan tappa kontrollen ibland ;-)
Och måndag är alltid lika välkommen....
Ha det gott!
Skicka en kommentar