tisdag 18 januari 2011

Och jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals...*

Det vore synd att påstå att lilleman är pigg och rask.
En hel måndag i sängen i sovande tillstånd, en stilla tripp hem till Flugan och son, där gossen parkerade sig i bästa schäslongen och befinner sig fortfarande vid hemkomst helst i horisontalläge.

Blir nog till att göda gossen något innan han orkar med en hopp-och-lekdag på förskolan igen.
Maken till insjunkna ögon och svarta ringar därtill, får man leta efter.

Nix, mina små troll far inte väl av dränerande magsjukor, de är alldeles för magra från början.

*Gustav Fröding 1860-1911

5 kommentarer:

Anonym sa...

Stackars lilleman! Men de repar sig snabbt de där lillemännen, så de svarta ringarna är snart ett minne blott. Mina såna har tyvärr en tendens att stanna kvar. "Förr" var de inte fullt så mörka, men så mörka att min lilleman dåförtiden undrade om jag hade "ont där" och pekade. Nuförtiden har jag inte heller ont, utom av sömn förstås. Men det beror på helt andra saker än de din lilleman just nu går igenom.
Ha det bra. Lägg dig i horisontalläge du också och berätta en "hemmagjord" saga för den lille. Såna tar bort mörka ringar, det vet jag!
/Småländskan

~ ♥ AnnKatrin ♣ ~ sa...

Oj, det var långdraget :( Hoppas han kryar på sig snart, så han inte missar leken på dagis ;)
Ett mammahjärta gör ont, när dom små är sjuka.
Kramiz

Esbe sa...

Stackars liten. Hoppas han får energin åter snart!

Unknown sa...

Nä, usch! Det är så hemskt när små spetor blir magsjuka och därefter ännu magrare. Hoppas operation gödning får önskad verkan!

Kram!

Desirée sa...

Stackars liten. Hoppas han snart har spring i benen igen!