Visst.
Luttrad mångmamma hade rätt.
(som vanligt, eller hur storadotter?)
Efter födointag dämpades plötsligt de smås lust att banka varandra i skallen och mig i öronen med för högt antal decibel påskruvat i stämmorna.
Så fort den där trista tröskeln med upplockning-tandborstning-ombyte-toalettbesök är avklarat så fick vi en riktigt mysig sängläsarstund, de tre yngsta och jag.
Den hormonstinne Sheriffen utverkade högläsning av far-är-rar i dagens nummer av Kalle Anka.
Jag vill minnas att vi föräldrar enades om att piska-morotsförhållandet för att få en prenumeration på Kalle-tidningen var just läsförmågan, den egna!?
Eftersom han uppnår tvåsiffrigt födelsetal om några månader är det ju knappast någon nyhet att han kan läsa men det är klart, alltid bra med någon annan som förbarmar sig över det.
Själv är jag så trist att jag fullkomligt vägrar läsa serietidningar högt för någon!
Finns ingen tristare litteratur!
I alla fall att läsa högt.
Hur spännande är det att med inlevelse frambringa ljud som; Pang! Krasch! Bom! Zip! Ka-splorck! och liknande?
Nix, här ska det vara böcker eller hempulade sagor - annars får det vara!
Själv funderar jag skarpt på om jag ska starta en blogg till?
En där jag kan hålla rätt på alla böcker jag läst/läser under ett år.
Eller, är det för pretantiöst?
För ni är väl bara måttligt roade av vad jag trycker i mig för ord per år och vad jag eventuellt tycker om dessa?
Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är kanske så att far-är-rar vill läsa Kalle Anka själv. Då går det ju bra att skylla på att man läser för barnen. När jag växte upp kom pappa hem med Kalle-tidningen varje torsdag. Jag var övertygad då och även nu att han köpte den för sin skulle och skyllde på oss ungar. Han läste den alltid lika noggrant.....:-)
Du har väl nästan alltid rätt? Till och med när du har fel? Som jag.
Hemknåpade historier i alla ära, men åh, jag minns att jag och lillebror D verkligen uppskattade pappas seriehögläsning när vi var små. Alla ljudeffekter liksom. Haha!
Håller med vad gäller att läsa serietidningar. Tack o lov var det bara Bamse som gällde då sonen var inne i serietidningsåldern. Han läste själv tidigt, men uppskattade ändå när jag läste för honom. Kanske var det inte själva läsandet, mera annat han uppskattade ;-). Kalle Anka pocket däremot såg mormor till att köpa och dem hade han hela bokhyllan av, kunde varenda titel. Redan då var jag impad. Numera är jag impad av barnbarnets memo. Jag har inte en chans alltså!!
Och jo då, visst vore det kul att få boktips och recensioner av dig. Jag läser mycket, är periodare. Har jag fått fatt i en bok jag gillar så släpper jag den inte. I såna lägen är det kanske tur att jag har svårt med sovandet.
/Småländskan
Högläsa serietidning....no way! Fullkomligt skittrist o fånigt, de får kolla bilderna o läsa själva när de kan. Däremot högläste jag böcker varje kväll för döttrarna o jag är övertygad om att det var en viktig investering för både dem o mig.
Skicka en kommentar