Stolt (och svettig) som en (kyrk)höna!

Visst serrni, jag höll tonen, textraden och masken!
I alla fall nästan!
Bam-Bam hade visst kommit över en burk kvicksilver eller två i ett obevakat ögonblick enär han roterade runt sin egen axel i drygt två timmar!
Maken till överskottsenergiig unge får man leta länge efter!

Till råga på allt hamnade jag i den prekära situationen att jag fick min önskan uppfylld - solosång!
Dock ej ett helt medvetet drag från min sida!
Det blev kanonsång x 2 och det hade jag missat, alla andra med tydligen.
Jag tog första raden och resten av gudstjänstbesökarna föll in i den andra - gick bra det med.
Tror jag?

Om det inte varit för minisonens evinnerliga snurrande hade det varit en allt igenom rofylld stund, nu var mångmamma lätt svettig när det var dags att läsa den hemknåpade förbönen för församlingen.

Har alls inget emot att tala inför folk, inte ens om det är jag som står för orden men med en accelererande son i horisontalläge blev det....transpirationsframkallande!
Tack och lov för undsättande mammorna S och V som gjorde vad de kunde för att dämpa framfarten!

Avslutningsvis blev det den efterlängtade tårtan och fullt sockerös på samtliga barn under enochenhalv metern.
Tyvärr så illa att Pysselkungen och hans bästa Gammelgroda krockade så att blodvite uppstod.
Ett prydligt hack i huvudet hos min son och en stilla förhoppning om att Gammelgrodans tänder sitter där de ska?
Har inte fått någon indikation på något annat, än så länge...

Och förbönen?
Sprudlande glada och underbara mamma C kom och tackade för fantastiska ord, hävdandes att hon fått kämpa mot gråten av ren och skär rördhet!
Ett gott betyg, eller hur?