Ikväll hände en något trist incident.
Två av sönerna hamnade i råkurr, vilket ledde till minstingens hyperventilerande och påföljande avtuppning!
Otäckt när ens "bebis" bara slaknar i famnen och blir okontaktbar, även om tillståndet gick över efter 20-30 sekunder!
Inatt blir det till att vaka över liten.
Efter kontakt med sjukvårdsupplysningen fick jag en mental klapp på axeln för mitt handlande (jag ville ha honom vaken tillräckligt länge för att kunna se om han verkade vara ok innan han fick somna för natten) samt rådet att kolla honom var tredje timme!
Utifall att...
Hittills har han tittats till var förtionde minut och snart kommer jag ta med mig Bam-Bam in i sängen till mig för att lättare ha koll på honom under natten.
Mångmamma är stundtals en hönsmamma!
Som dessutom kommer ha klockan på ringning inatt!
Ni andra som vågar sova, önskar jag en god och fridfull natts sömn!
Ses imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Självklart blir man orolig. Hoppas allt är OK och att natten inte blir alltför jobbig.
Cicki; Än så länge helt ok,liten snusar och sover gott.
Tack för omtanken!
Klart man blir hönsmamma när det blir så. Själv blir jag ofta kallad just "hönsmamma".
Hoppas natten har varit så bra som möjligt och att Bam-Bam är OK.
Kramiz
Oj då :S Förstår att du blev orolig.
Hoppas du känt dig så pass lugn att du kunnat sova mellan klockans ringningar.
Kram!
Låter som affektkramp ? Flertalet av mina har haft det. Lagom roligt innan man är van, sen lärde jag mig att hissa dem i luften då det började så började de andas igen. Hoppas det blivit lugnt igen nu ; )
Kramen
Katarina; Tänk, det slog mig med, mitt i natten.
Affektkramp hade min lillasyster så fort hon blev tvärilsk och inte kunde få som hon ville!
Hon var nog ungefär tre år när det började..?
Hissa i luften, hm, ska komma ihåg det om det händer igen! Tack!
Men fy vad läskigt, klart man blir en hönsmamma vid de tillfällena:) Man är ju rädd om sina barn. Hoppas det blir en lugn(för Bam-bam) om än sömnfri nattför mamma & pappa.
Kram Milla
Skicka en kommentar