Att få långväga besök är alldeles underbart, roligt, gott (jo, gästen hade den goda smaken att ha med sig fika..) och trevligt.
Med vissa gamla vänner plockas bara tråden upp där den sist släpptes, med andra är det stört omöjligt att komma ikapp efter några månader.
Nu är jag kaffeskakis, avskvallrad och förhoppningsvis lite klokare.
Att mötas är att växa!
Tack för idag, K och synd att du glömde svampen vi plockade, jag får skicka upp den när den torkat! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ett år eller en timma, ingen skillnad när själar möts.
Den ena själen har däremot ett guldfiskminne; hur kunde jag glömma svampen?
/K
Guldfiskminne eller teflonålder - vad vet jag? :)
Å andra sidan var vi visst 27, senast vi fyllde - eller hur?
Jag hystar iväg ett svamppaket på posten vid tillfälle!
Kram och tack för idag!
Vad härligt du verkar ha haft även om dagen inleddes med stress. Förmodar att det kompenserades med avkopplande samtal och fika senare.
Precis så är det, med vissa finns kontakten alltid. Andra är den av tillfällig natur.
Men dina slutord, att mötas är att växa, är alldeles sanna.
Mm, såna vänner är guld värda :-) Kram
Skicka en kommentar