Det är bara att inse.
Jag behöver verkligen, verkligen rengöra ugnen.
NU.
Eller helst för minst en kvart sedan.
Varje gång en stek ska ösas, ugnsluckan öppnas för att kolla om något är klart eller en kaka stickas, osar det friskt.
Så pass friskt att vår något överkänsliga brandvarnare går igång.
Tröttsamt.
Av alla de normalt förekommande städprojekt som finns i ett hem med stort slitage är, näst efter fönsterputsning, ungsrengöring något jag drar mig för att genomföra.
Tråkigt, är bara förnamnet.
Och jobbigt.
Men det vore ju bra om jag bara övervann min aversion mot det och bara började, då är det ju ganska snart avklarat.
Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jo, så är det.
Det märkliga är att eftersom man använder ugnen mest hela tiden så borde man ju göra rent den eftersom man retar sig på att det osar och ryker men som du sa det är ju så tråkigt-men går snabbt att avklara...bara man börjar någon gång ;D
Som med min b-uppsats. Den är nästan klar. Ska bara göra den.
Vi köpte en sån där självrengörande ugn! Klockrent, tänkte jag! Förutom att den inte gör ren bottnen själv.. och var hamnar skiten.. *sucka*
Gafflan och Märta; Ni har så rätt!
Rebecka; Mowahaha, vet preciiis hur det kommer vara - tre dagar före deadline kommer du sitta och svettas som en liten gnu!
Men färdig blir den!
Usch, jag vet inte vad som är värst:) ugnsrengöring eller det ihållande tjutet från brandvarnar´n skratt:))
Ha det bra...Kram Milla
Hahahha känner igen mej så väl... Ungsrengöring och fönsterpust... usch. ett nödvändigt ont i ens hem..
// Mia
Skicka en kommentar