onsdag 26 maj 2010

Att tycka till.

Föräldramedverkan är på tapeten både här och där.

Nu när jag lämnade Pysselkungen för dagens hopp-och-lek på hans förskola, hängde ett frågeformulär på hans korg.
En trivselenkät.
Både han och lillasyster fröken-Hårfager skulle få komma till tals om hur de känner sig när de är där och leker om dagarna.
Även vi föräldrar hade några frågor att besvara om hur vi upplevde engagemanget från personalen och hur vi blev bemötta.

Antingen har jag väldigt låga krav eller så har mina små hamnat på en osedvanligt bra avdelning?
Kan inte komma på något som skulle vara bättre eller annorlunda för att jag skulle vara mer nöjd.
Att information om hur barnens dag varit funkar är både mitt ansvar som förälder att ta reda på och fröknarnas att berätta om och där har jag aldrig haft anledning att höja på ögonbrynen över bristande information.

Visserligen vistas mina troll inte många timmar i veckan utanför min horisont men den tid de tillbringar borta är bara av godo.
För oss alla.
Att i lagom doser få skapa sig en egen relation till sin omgivning, under kontrollerade former, har varit enormt utvecklande för dem.

Så är det ju för alla, att möta andra människor är ju det som vidgar vyerna, det som gör att vi alla kan växa och utvecklas.

Först i mötet ser man sig själv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Att mötas är att växa en smula=D
Kram

Cicki sa...

Vad skönt att både du och barnen är så nöjda.

Möten är spännande och tänk så många möten vi har kvar att utforska. Den tanken stimulerar mig....:-)