Idag har våra små skuttiga fyrbeningar fått komma ut på grönbete.
Far och son kanin har fått ta utebur med vidhängande hage i besittning för säsongen.
Vet inte vilka som var gladast över detta tilltag, kaninerna eller de små tvåbenta skuttiga barnen?
Från det ena till det andra...
Barnhagar - minns ni?
Vedervärdiga spjälor fastgängade med gångjärn - som gjorda för att klämma små fingrar i.
Själv försökte jag vandra runt med min barnhage, enligt föräldrarnas utsago, så de fick resolut knyta fast den i soffan, soffbordet, pianot och ett dörrhandtag.
Undrar om det inte hade varit enklare att plocka undan eventuellt "fina" saker som inte skulle gå sönder?
Verkar ha varit ett kvalificerat bindbygga á la Alfons Åberg hemma hos oss när jag var liten.
Finns det någon vettig människa som nyttjar barnhagar idag?
Hursomhaver befann sig under en kort period två fyrbeningar och fyra tvåbeningar i samma hage, på ett något begränsat utrymme!
Barn och kaninhage!
Kanske en ny artikel att införa i barnspecialisternas sortiment?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Klart barn inte vill stanna i en hage... de vill ju undersöka. Men det där att vara tillsammans med fyrbeningarna kan ju vara en god idé!
Hahaha!
Lustigt, vi pratade senast idag om en kombinerad hage för barn och hund. Ibland känns det faktiskt önskvärt med såna lösningar :)
Jag har faktiskt bra minnen av min barndoms barnhage :)
Den satt jag i när resten av släkten hade fullt upp med höskörden.
Den placerades mitt under den stora lönnen, mitt på gårdsplanen.
Där lades alla fina dockor ut, leksaksbilar och några böcker.
Filt o kudde oxå.
och någon söt liten kattunge brukade finnas näras och deltaga i mina lekar.
de vuxna kom förbi "allt som oftast" med lite saft, en bulle, ibland ngt godis.
Kan faktiskt inte minnas annat än att jag var trygg och gillade min barnhage...
Fast såklart - jag satt ju aldrig i den inomhus, och aldrig i onödan.
Pfftrpp...hade minsann varit glad över att sitta i en hage. Mamma satte fast mig med rep runt magen, som en löplina, när hon travade ved.
Det finns korta tillfällen då ingen kan passa då är en hage en lösning. Under tiden jag lagade mat, städade eller så lekte de och följde med vad som hände omkring. Otroligt bra var den, mindre stress och gladare mamma o barn.
En skiva inuti överklädd med en mjuk filt höll hagen på plats.
Verkar som om det finns delade meningar om barnhagens vara eller icke vara.
Själv har jag tillhört den "bärande" mammatypen.
Antingen i sele eller i sjal har jag kånkat runt på mina små när jag behövt ha händerna fria.
I alla fall till dess de lärt sig gå, sen har det mest varit ett fasligt sjå att få dem att inte sitta uppspetade i högsta tallen eller liknande...:)
Skicka en kommentar