För arton år sedan delade jag rum med en kurdisk nybliven sjubarnsmor.
Hennes stönanden till följd av eftervärkarna var fasansfulla.
Sonen var skönlockigt svarthårig och hade varit en väl tilltagen krabat som fötts ett par dagar tidigare.
Hela familjen, dvs far, sex syskon, fastrar, farbröder, mostrar och morbröder ockuperade vårt pyttlilla tvåmannarum så fort tillfälle gavs.
Vilket var från tidig eftermiddag till sena kvällen.
Själv var jag nyförlöst tvåbarnsmamma som längtade ihjäl mig efter min stora-lilla dotter där hemma.
Under en snabbvisit på eftermiddagen kom hon och den nyblivne tvåbarnspappan på besök, bara för att låta den snörvliga dottern ömt nysa sin nyfödda, sju timmar gamla lillebror rätt i ansiktet.
Behöver jag säga att han blev dunderförkyld?
Dagen därpå, när förstamajdemonstrationerna paraderade gata upp och gata ner i Stockholms innerstad, gav jag upp.
Hemlängtan var för svår, rummet för litet och besökarna för många.
Jag skulle hem!
Tjatkampanj brontosaurius inleddes!
Av de snart hemförlovade mödrarna ställde jag mig först i kön genom ihärdigt toktjatande på sköterskorna.
De tyckte nog bara att det var bra att bli av med mig och skickade därför den ende barnläkaren på tre avdelningar under förra babyboomens värsta år i min riktning.
Väl hemma stod svärmor och lagade lunch, dottern snurrade runt sin egen axel och jag skulle snart bli tjugofyraochetthalvt år gammal.
Sonen.
Idag fyller han vuxlig, grattis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hahaha. Ihh! Lilla lilla stora lillebror. Det är inte klokt vad stor han tvunget ska bli.
Du får väl gratta han ordentligt för "tanta" på bloggen.....:-)
Hörde härdomdagen att Akademiska ska skicka hem mammorna efter sex timmar. Helt sjukt. När jag blev tvåbarnsmor så fick sonen och pappan magsjuka hemma. Så jag hade turen att få vara nio dygn på sjukhuset. Det var rena rama husmorssemestern. Jag hade ju till och med barnvakt. Det är snart trettioett år sedan så tiderna (läs besparingarna) var annorlunda då.
Cicki; Jag har som längst varit kvar på BB i 3,5 dygn efter förlossningen.
Då min miniflicka (barn nr 6)som föddes prematurt.
Till slut klättrade jag på väggarna och krävde omedelbar hemgång, inte en minut till tänkte jag stanna.
Jag blev utskriven och hon fick "permis" över helgen.
Efter trean åkte jag hem 6 timmar efteråt, det tyckte jag var skönt.
Tur att vi alla är olika.
Bägge mina är prematura. Sonen elva veckor för tidigt, så han låg på sjukhus i 7 veckor innan vi fick hem honom. Det var inte meningen att vi skulle få det då heller för han var så liten. Men det semesterstängdes på andra sjukhus så Huddinge neonatalavdelning blev överbelagd. Och eftersom han var frisk och jag klarade av det fick vi åka hem, med täta efterkontroller.
Dottern är bara fyra veckor för tidig så det blev de där nio dagarna. Kravet var att hon skulle äta alla mål från flaska innan vi fick åka hem. Som sagt var blev det något extra dygn p g a magsjuka.
Jag har vänner som fick stanna fem dagar på UAS, medan jag barnvaktade deras då 18 månader gamla dotter (med god hjälp av bl a mammans syster, då och då). Fast det tillhörde nog ovanligheterna.
Skulle också velat ha en stor familj, men jag får vara glad för alla mina vänners små godbitar än så länge.
Grattis till den 18-årige sonen!
Skicka en kommentar