Om att våga vara besvärlig.

Här skrev jag om mina något bistra erfarenheter av kommunens barnomsorgsplanering.
Idag måste jag nog revidera den inställningen något.
Eller kanske delvis ta åt mig av äran, att vara påläst och veta vad som gäller vid kontakter med myndigheter, brukar kunna ge tillfredställande resultat.

När Pysselkungen hämtades från förskolan som vanligt 11.15 idag, möttes jag av "hans" fröken, som efter vårt utvecklingssamtal och mina farhågor gällande dotterns eventuella placering tänkt till ett par tre varv.
Samt uppenbarligen fått med sig resten av kollegorna.

Redan några dagar före jul fick jag ett placeringsbesked med posten där det stod att fröken-ilskebytta/hårfager var välkommen första februari 2010.

Tacknämligt bara det.
Men - den största överraskningen var att mina idéer om ett annat schema skulle nog inte vara en omöjlighet att tillmötesgå!

Jag förklarade att för min del skulle en annan typ av fördelning av de utmätta femton timmarna vara bättre.
Eftersom jag ändå bara nyttjar tre förmiddagar i veckan åt sonen, blir det inte mer än nio timmar han spenderar där.
Om dottern nu skulle börja i februari, skulle ytterligare sex timmar användas.
Dvs totalt femton timmar, fast fördelade på två barn, istället för på var och en.

Nu verkar det som om timmarna kan komma att förläggas à fem timmar om dagen.
Strålande!

Blir det som jag hoppas och tror, kommer Pysselkungen få tre stycken femtimmars dagar och lill-fröken två sådana, varav en egen dag var utan syskonet.

Om det sen blir som utlovat, även möjligt för treåringar att gå på allmän förskola avgiftsfritt från och med hösten -10, ja då blir det nog till att fundera på om jag inte borde börja jobba så smått.
Då åker Bam-bam också in på förskolan.

Hemska tanke..:)