Hårddisk? Minneskort?

Det här med datum, minnen och glömska är rätt märkligt.
Mitt förhållningssätt till det i alla fall.
Jag börjar bli så till åren kommen att nästan varje vecka, året om, finns det någons bemärkelsedag att uppmärksamma i mitt kontaktnät.

Alla försök att få plats med egna familjens, närmsta släktingarnas, vännernas, bekantingarnas dagar i en almanacka, skulle innebära att Stockholms samtliga telefonkataloger skulle kunna slänga sig i väggen.

Istället försöker jag memorera dessa dagar.
Eller, rättare sagt, jag försöker inte.
De bara fastnar ändå!

Idag, till exempel, har en god vän sin tionde bröllopsdag och en dotter till goda vänner fyller vuxen.
I måndags var det som bekant ett annat pars trettiofemte bröllopsdag, min äldsta hästs namnsdag samt en väns dotters elvaårsdag.
I tisdags hade vi bott på just denna gård i fyra år.

Jag försöker verkligen inte glänsa med mina kunskaper och mitt löjligt goda datumminne, om jag hade haft samma förmåga att peta in fransk grammatik i skallen, skulle jag talat som en infödd vid det här laget.

Det bara är så.

Därför blev jag, och är fortfarande, förfärad över min glömska i början av veckan.
Mysko!

Får skylla på totaltilt av sällan skådat slag.

Kommande veckor börjar sakta men säkert fyllas på i hjärbarken med nödvändig, och onödig, information.
Till det nödvändigare hör; vilken dag som idrottskläderna ska med till skolan, tandläkartider, bvc-besök och eventuella resdagar för far-är-rars vidkommande.
Till de mer onödiga hör; vem som bott ihop med vem och hur länge, kompisars barns partners födelsedagar/namnsdagar samt exakt hur många dagar det är kvar till första advent.
Just det sistnämnda bör jag nog räkna ut först men sen kommer det automatiska nedräkningsverket att ticka igång,
Kanske en aningens onödigt att utsätta mig för det?

Tids nog blir det dags för julpyssel ändå...