Jag har stoppat bomull ut i örat...

Börjar längta efter en av dagens bästa stunder.
Allra bäst är morgonen, med en kopp kaffe i handen, på stilla stros genom trädgården.
En annan av de rofyllda stunderna är när små-vilda-glada kommit till ro för natten.
Däremellan är tempot så högt att jag knappt hinner känna efter.

Vi har fullt projekt från morgon till kväll, att de små liven överhuvudtaget står pall för dagens aktiviteter är mig en gåta.
Själv far jag som ett torrt skinn mellan alla konflikter, måltider, diskar och tvättar.
Någonstans mitt i stannar jag upp, andas och inser att jag faktiskt njuter av tillvaron.
Jisses vad långtråkigt jag skulle ha, och vad fet jag skulle hinna bli, om jag inte rantade runt i ringen efter alla små-vilda-glada.

Ändå - efter en lång dag är det skönt att få vila öronen från alla ljud.
Blir alltid lika förvånad när jag upptäcker att folk har en radio som står på hemma i deras kök.
Lite som att; Ja visst ja, radio finns ju också!
Ljud är inget jag lider brist på, snarare tvärtom.
Kanske därför jag uppskattar tystnaden som sänker sig framåt sena kvällen.
Har inget behov alls av att lyssna på musik, ha en radio som står på eller en tv som brusar.
Orkar knappt konversera övrig del av familjen.

Tystnad är en bristvara hos mig!