Känns rätt lyxigt.
Att bo som vi gör, alltså!
Stor-småtting var lovad pizza till middag från den lokala bagaren.
Denne man är inte bara en utmärkt pizzabagare, han besitter en stor portion tålamod och välvillig inställning till mina små-vilda-glada.
Kan ju behövas de 3-4 gånger per år vi äter köpt/hämtad pizza!
In rusar, under vilda tjut 2 små ystra gossar, sladdar in bakom disken och börjar dra i allt som går att dra i, inklusive ställer 2000 frågor!
Inga åthutningar här inte, om det verkligen inte behövs!
Snällt svaras det på frågor, händer blir tvättade, burkar plockas fram och små medhjälpare får känna sig behövda och nyttiga.
Fantastiskt att sådana människor finns!
Väl hemkomna (behövde bara stanna en gång på 9 km för att spänna fast lossknäppt barn) vandras det ner till egen brygga vid egen sjö ( iallafall del av) och äts så det står härliga till.
Vattnet kluckar mot bryggan, fiskmåsar segelflyger högt över sjön, solen strålar ner och det rasslar hemtrevligt om björkar och ekar.
Att barnen ratar kanterna och spiller en hel del gör verkligen ingenting. Vi äter ju ute!
De som blir mest lyckliga för spilld mat är nog kanadagässen som tror att de äger stranden.
Syns om inte annat på deras visitkort...
Lyx, är bara förnamnet. Blir lite avis på mig själv som får bo så här bra!
lördag 30 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst är det härligt att sladda till det med pizza ibland :) har man sen en SJÖ...då finns inget att klaga på. Vi får nöja oss med en liten sketen pool...äh, funkar det med:)
Skicka en kommentar