Respekt för gränser

Solen tittade fram nu på kvällskvisten.
Genast störtar små-glada-vilda ut för att ta tomten i besittning igen, efter en dag mer eller mindre inne.
Själv strosar jag runt mitt trädgårdsland och rycker planlöst upp vilsekomna maskrosor, nate och annat otyg som inte kan respektera mina gränser.

Det går uppenbarligen både att lära hundar sitta, barn att äta med bestick, tämja hästar och domptera vilda tonåringar.
Att få respekt innebär per automatik att även visa respekt.
Men att få ogräset att hålla sig på sin kant - det går inte!

Jag undrar vad det är i människans innersta som gör att vi, mot bättre vetande, vill tygla vår omgivning?
Naturen vill alltid återta sitt territorium och vinner också i det långa loppet..