Väntan och vaggande..

Hunnit med en tur till barnmorskan idag.
Rena semestern att bara ta med sig de 2 yngsta, nästan lite för lugnt...
Allt såg helt ok ut, blodtryck, Hb och hjärtljud.
Det roligaste var nog den timide sjuksköterske-eleven som försökte känna hur högt upp livmodern nådde.
Ytterst försiktigt körde han med handpåläggning på magen. Blev ju tvungen att leende uppmuntra honom att ta i lite- om han nu skulle ha en chans att känna något!

Kan inte vara lätt, han kommer aldrig ha möjligheten att känna själv hur det är när magen växer, så hur ska han kunna veta hur hårt han bör ta i?

En bekants äldsta dotter vaggade runt i väntrummet med värkar och väntade på sin tur.
Hon och hennes sambo hade hunnit ta en tur in på förlossningen igår, bara för att få vända hemåt igen.
Latensfasen, ca 1 cm öppen, oregelbundna värkar.
Jojo, kan ju ta tid- har jag hört..

Mest bisarrt med detta är att hennes mamma, som är min bekant, är jämngammal med mig.
Hon väntar på att bli mormor och jag väntar ny bebis själv!

Outgrundliga är vår Herres vägar.. eller kanske: man är inte äldre än man gör sig.
Näe, någon åldersnojja tänkte jag inte hemfalla åt- igen!
Den raskade jag över i 35 års åldern med bravur..