Tv-döden på gården. (Rysare i två akter.)

Vissa dagar, säger jag bara..
Eller så har mina barn förmågan att kliva i och ur sk "perioder av utveckling" med ett rasande tempo.
De avlöser varann iallafall.

Gårdagen avslutades för minsta lilla flickebarnet på ett något trist sätt.
För resten av familjen med!

Visserligen brukar jag uppmuntra de flesta fall av städ-iver, med just det lilla undantaget som rör vatten.
Vatten är kul.
Känner inget barn som inte gillar att plaska!?
Tråkigt bara att det var tv.n som fick stifta bekantskap med min dotters skura-och-städa-iver.

Den är numera död!
Vad mig anbelangar gör det inte ett dyft.
Kan utan problem leva utan tv och gör det gärna.

Eftersom barnet ifråga tog död på en tv även förra sommaren på ett ytterst effektivt sätt (välta-den-över-sig-leken kan vara skojig!), har jag bestämt att någon ny "dumburk" kommer inte jag bidra till iallafall.
Antingen får skrället återuppstå, vilket den ev gör när den torkat till, eller får barnen göra som förr i tiden.

Mina mindre telningar kommer antagligen inte ha några som helst problem med den världsordningen och de äldre uppträder företrädelsevis framför en annan typ av skärm, datorns!