Vissa dagar ser jag hur allt går på tok för nära och kära, ibland självförvållat, ibland helt oförskyllt.
Själv sitter jag, stadig som en klippa, mitt i ett stormande hav. Ha! (Inbillar mig bara.)
Då känns det skönt att få återge en helt sann, fullständigt normal och mycket underhållande historia ur ett familjeperspektiv.
(Detta kunde mycket väl hänt hemma hos oss, dock lider vi brist på akvarium.)
Söndag morgon!
Liten och pigg herre, 2,5 år gammal vaknar halv 6.
Hans mor ger upp försöken att somna om och går upp klockan 6 för dagens första blöjbyte.
Tar sig, efter förättat värv, ut i köket för att påbörja frukost.
Finner familjens akvarium i ett ytterst sorgligt skick!
Någon, läs liten herre, har försökt bjuda fiskarna på kaffe.
En burk snabbkaffe i ett litet 50 liters akvarium blir ganska mycket kaffe!
Lätt irriterad mor sanerar akvariet i 45 minuter och går därefter för att leta rätt på sonen.
Finner densamme i vardagsrummet där alla dvd-filmer och video-filmer ligger dekorativt utkastade ur sina fodral.
Denna familj har många filmer, jag vet, brukar låna ibland.
Nu är mor inte längre lätt irriterad, snarare mycket.
När samtliga filmer är placerade på sin rätta plats gör denna arma mor ett nytt försök till att påbörja frukost.
Då har den händige lille gossen tröttnat på att vänta på dagens första mål mat och resolut tagit saken i egna händer- kylen öppen och alla morötter och äpplen är provsmakade.
En tugga i varje.
(Måhända munskänk vore en tänkbar karriär för detta barn?)
Först klockan 9, när halva förmiddagen redan passerat, kommer frukost på bordet och även mor i huset får en skvätt kaffe.
Att leva med små barn innebär att vara ständigt vara beredd på det oväntade!
Hur man nu kan vara det..
tisdag 17 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, helt obetalbart!
Skicka en kommentar