Charmigt beteende

Har haft besök av en vän och hennes son nu på förmiddagen.
Trevligt, med fika på nybakt bröd och lek med 5 små på övervåningen.
Eller, bara nästan!
Dottern visade upp sin vackraste sida och toktjöt för precis allt och inget ända till hon stupade i sin säng vid halv 12.
Minstingen ägnade sig åt lite bryta-ihop-för-husbehov-skull också.

Inte för att det skulle vara ett överdrivet märkligt beteende att små barn får spel ibland, det är ju så irriterande bara.
Att knappt höra vad man tänker, än mindre kunna prata i normal samtalston.
Det är ju en tröst att veta att det går över.
Och att det faktiskt ser ut så hos alla familjer, ibland.