Oumbärliga ting och lite släkthistorik

 -Faster Esther, får jag mortla hos dig?
En högst normal fråga när Mångmamma var en liten flicka.
Faster Esther var inte min faster, däremot min pappas och den släkting jag hängde mest med på somrarna.
Farfars lillasyster tillbringade större delen av mina barndomssomrar i det gamla gula släkthuset tvärs över vägen.

Jag fick åka skrindan när de små 'gärdena' skulle räfsas från hö - idag kan jag se att de små åkerplättarna knappt är större än halva vår tomt - men på den tiden var de som stora oceaner av nyslaget hö som borde bärgas.
Det var fruntimmerskafferep på hennes veranda i stort sett varje dag under juliveckan och jag var en av de få som fick komma in till henne innan hon klivit ur nattsärken och snurrat upp sitt vita långa hår i en prydlig Margaretafläta.
Hon visade mig Karlavagnen och Orions bälte på himlavalvet och hade mjuka pepparkakor i sitt skafferi.

Och morteln då?
Den användes för att stöta skorpsmulor med och för en liten jäntunge under 70-talet var det ett äventyr att få utföra riktiga hushållssysslor.
Vad skorpsmulorna skulle användas till, det förtäljer inte historien men spännande var det att få stå på en pall och hjälpa till.

Många år senare ärvde jag en mortel efter min mormor, en mortel det uppstod en del missförstånd kring.
I ungefär samma veva som min mormor dog, gick även far-är-rars mormor och farmor bort.
Även de lämnade mortlar efter sig och min man och hans bror delade upp merparten av kvarlåtenskaperna mellan sig, däribland diverse mortlar.

Av någon ännu icke utredd anledning, blev jag ombedd att byta mortel med far-är-rars lillebror?
Visst protesterade jag lite halvtamt men någon större vikt la jag inte vid bytet.
Så småningom visade det sig att far-är-rar inte ens hade begripit att mortel nummer ett var efter min mormor och alltså inte borde ha ingått i något byte alls.

Hursom haver, hushållets nuvarande mortel, en solid och gedigen stenhistoria, har mest samlat damm och fått åka flyttkartong mellan familjens alla bostadsbyten, ända till dess jag kom på att den var ett effektivt redskap för att krossa basilikablad i.
Nu gör jag inte pesto alltför ofta men de senaste veckorna har jag haft anledning att diska detta fantastiska redskap både en och tre gånger!

Den är fantastisk att krossa äggskal med!
Och äggskal, det är en perfekt källa till kalk de dagar Gunnar-den-fattiga-och-hungriga-hunden* inte får tugga ben till måltiderna!

Ja, jag vet - jag är lite nördig i allt mitt hundmatsältande - men det blev i alla fall ett blogginlägg om en mortel!

*Travesti på Cressida Cowells karaktär; Alvin-den-bedräglige ur böckerna om Hicke Hiskelig Halvulk III