Jaha, det blev Mario som knep det i år.
Honom har jag nog inte heller stiftat bekantskap med, än!
torsdag 7 oktober 2010
Englunds val?
Snart smäller det.
Det där som i min barndom nyfiket följdes av de vuxna, resultatet som sedan alltid ältades, fördömdes eller hånades.
Fel namn, fel genre, fel land, fel, fel, fel allting.
Likafullt skulle det helst finnas något av personen i fråga hemma, på sin plats, bland alla de andra tusentals som trängdes - liggandes, ståendes eller bara inknökade lite varstans de fick plats.
För mig som barn, en lika självklar del av livet, fullt jämförbar med årstidens växlingar eller förekomsten av jul mitt i vintern.
Några av de tidigare har jag bekantat mig med, långt ifrån alla.
Bäst har jag tyckt om Selma, August och Albert.
De flesta minns jag inte och Isaac ogillade jag.
Kanske var jag för ung för att begripa honom?
Men nu, strax innan är det dags för något mindre komplicerat och komplext; Lunch åt mig och Bam-Bam!
Just det; Lagerlöf, Strindberg och Camus gillade jag.
Singer begrep jag mig inte på!
Det där som i min barndom nyfiket följdes av de vuxna, resultatet som sedan alltid ältades, fördömdes eller hånades.
Fel namn, fel genre, fel land, fel, fel, fel allting.
Likafullt skulle det helst finnas något av personen i fråga hemma, på sin plats, bland alla de andra tusentals som trängdes - liggandes, ståendes eller bara inknökade lite varstans de fick plats.
För mig som barn, en lika självklar del av livet, fullt jämförbar med årstidens växlingar eller förekomsten av jul mitt i vintern.
Några av de tidigare har jag bekantat mig med, långt ifrån alla.
Bäst har jag tyckt om Selma, August och Albert.
De flesta minns jag inte och Isaac ogillade jag.
Kanske var jag för ung för att begripa honom?
Men nu, strax innan är det dags för något mindre komplicerat och komplext; Lunch åt mig och Bam-Bam!
Just det; Lagerlöf, Strindberg och Camus gillade jag.
Singer begrep jag mig inte på!
Tittade in hos Märta och såg att Sanna var tillbaka, därför har jag plockat bort länken!
Oavsett varför tonåringar "försvinner", är det en otrolig tur att de flesta ändå kommer hem välbehållna.
Måste vara det som kallas "tur som en tok"?
Oavsett varför tonåringar "försvinner", är det en otrolig tur att de flesta ändå kommer hem välbehållna.
Måste vara det som kallas "tur som en tok"?
onsdag 6 oktober 2010
Aggressioner
Jag är lite ilsken idag!
Post-ilsken.
Som när en gammal oförrätt dyker upp i minnet och envist hänger sig kvar, svaren som gavs ältas om och om igen, på det sättet är jag ilsken.
Jag har ganska lång startsträcka innan jag tappar tålamodet med andra än de närmsta familjemedlemmarna, ohyggligt lång faktiskt.
Men nu är mångmamma toktrött på allt feglirscurlande jag ägnat mig åt på sistone.
Lien kommer att svepa ett varv eller två nästa gång jag stöter på mitt irritationsmoment nummer ett!
Vissa bör huka sig!
Post-ilsken.
Som när en gammal oförrätt dyker upp i minnet och envist hänger sig kvar, svaren som gavs ältas om och om igen, på det sättet är jag ilsken.
Jag har ganska lång startsträcka innan jag tappar tålamodet med andra än de närmsta familjemedlemmarna, ohyggligt lång faktiskt.
Men nu är mångmamma toktrött på allt feglirscurlande jag ägnat mig åt på sistone.
Lien kommer att svepa ett varv eller två nästa gång jag stöter på mitt irritationsmoment nummer ett!
Vissa bör huka sig!
tisdag 5 oktober 2010
Karin Brunk-Holmqvist
Vuxenstimulans, kulturellt utbyte, författarträff!
Se där vad en mångmamma kan roa sig med på tisdagskvällen!
Har ni inte läst något av Karin Brunk- Holmqvist, tycker jag verkligen att det är på tiden att ni gör det!
Potensgivarna fick mig att flämtande dra efter andan i mina skrattparoxysmer, hoppas på att mitt nydedikerade exemplar av Sirila Gentlemän Sökes är lika underhållande!
Att författarinnan bakom verken var lika underhållande i verkligheten som i sina småmysiga vardagliga berättelser om den lilla människan, det var en överraskande bonus.
Vårt lilla bibliotek var knökfullt och som Karin inledde sitt anförande med; Det är tydligt att det är kvinnorna som bär upp kulturen!
Mer än en kvinna vred sig i pinsamhetens vånda av minnen från "torpederat hår och sockerstärkta underkjolar ".
Underbart ordvrängeri och målande beskrivningar från det lilla vardagliga genomsyrar hennes böcker.
Läs henne, själv kommer jag fnissa far-är-rar till sömns inatt!
Se där vad en mångmamma kan roa sig med på tisdagskvällen!
Har ni inte läst något av Karin Brunk- Holmqvist, tycker jag verkligen att det är på tiden att ni gör det!
Potensgivarna fick mig att flämtande dra efter andan i mina skrattparoxysmer, hoppas på att mitt nydedikerade exemplar av Sirila Gentlemän Sökes är lika underhållande!
Att författarinnan bakom verken var lika underhållande i verkligheten som i sina småmysiga vardagliga berättelser om den lilla människan, det var en överraskande bonus.
Vårt lilla bibliotek var knökfullt och som Karin inledde sitt anförande med; Det är tydligt att det är kvinnorna som bär upp kulturen!
Mer än en kvinna vred sig i pinsamhetens vånda av minnen från "torpederat hår och sockerstärkta underkjolar ".
Underbart ordvrängeri och målande beskrivningar från det lilla vardagliga genomsyrar hennes böcker.
Läs henne, själv kommer jag fnissa far-är-rar till sömns inatt!
Ren och skär dumhet?
Vanligtvis brukar man prata om trogna kyrkobesökare som går på gudstjänster, företrädelsevis om söndagarna.
Jag borde betraktas som en trogen besökare!?
Inte på gudstjänster och inte i kyrkan men likafullt trogen.
I snart femton års tid har jag och mina små varit i olika församlingshem varje tisdag.
(Ja, barnen har varierat efter ålder men jag har alltid varit deras följeslagare.)
Öppet hus, små och stora, öppna förskolan, kyrkans barntimmar - kärt barn har många namn.
Idag är det tisdag och idag har vi som vanligt varit iväg till det närbelägna församlingshemmet.
Fram till idag har jag inte ens övervägt att bryta traditionen.
Efter idag är jag ganska mätt på barn som trängs, bryter ihop, konfliktar sig allt vad tygen håller och framför allt på mammor som stadigt sitter still och inte ser, hör eller märker vad deras telningar gör.
Eller till och med verkar högaktningsfullt skita i vad som händer!?
Det är inte kul längre att alltid vara en av de vuxna som far fram som ett jehu och sopar upp ledsna eller stridslystna barn från golvet, tröstar och hutar åt om vartannat
Även om jag i grund och botten gillar att vara social med allt och alla, kan jag inte påstå att jag älskar alla människor jag möter.
Vissa kan jag ha fördrag med, andra stortrivs jag med, åter andra blir bara till ett stort rött ilsket töcken när jag möter dem.
De personerna försöker jag att undvika.
Personkemin finns naturligtvis inte alltid där men jag brukar berömma mig om att försöka hitta något positivt hos alla.
Med vissa går det bara inte!
Spelar ingen roll om det är en stor eller liten människa!
Visst går det att hitta anledningar och ursäkter till varför vissa agerar som de gör, även till varför det inte agerar!
Det är bara det att jag har tröttnat!
Jag har ingen lust att trösta, huta åt, hitta ursäkter, förmana eller ens ha koll på några andras barn för att det inte ska hända olyckor längre.
Inte när de i grund och botten ansvariga föräldrarna inte gör ett dyft själva.
Eller när deras enda insats är så helt uppåt väggarna åt skogen fel!
Att tokskrika på ett litet barn, aldrig berömma, bara ge negativ uppmärksamhet - det blir inte bra.
De blir små ögontjänare av de barnen.
Så länge ingen vuxen ser försöker de topprida och styra sina nästan jämnåriga och när en vuxen ser något blir de bara åthutade.
Ond spiral, käpprätt åt skogen!
Idag är jag trött på inkapabla vuxna som inte ser till barnens bästa!
Punkt.
Jag borde betraktas som en trogen besökare!?
Inte på gudstjänster och inte i kyrkan men likafullt trogen.
I snart femton års tid har jag och mina små varit i olika församlingshem varje tisdag.
(Ja, barnen har varierat efter ålder men jag har alltid varit deras följeslagare.)
Öppet hus, små och stora, öppna förskolan, kyrkans barntimmar - kärt barn har många namn.
Idag är det tisdag och idag har vi som vanligt varit iväg till det närbelägna församlingshemmet.
Fram till idag har jag inte ens övervägt att bryta traditionen.
Efter idag är jag ganska mätt på barn som trängs, bryter ihop, konfliktar sig allt vad tygen håller och framför allt på mammor som stadigt sitter still och inte ser, hör eller märker vad deras telningar gör.
Eller till och med verkar högaktningsfullt skita i vad som händer!?
Det är inte kul längre att alltid vara en av de vuxna som far fram som ett jehu och sopar upp ledsna eller stridslystna barn från golvet, tröstar och hutar åt om vartannat
Även om jag i grund och botten gillar att vara social med allt och alla, kan jag inte påstå att jag älskar alla människor jag möter.
Vissa kan jag ha fördrag med, andra stortrivs jag med, åter andra blir bara till ett stort rött ilsket töcken när jag möter dem.
De personerna försöker jag att undvika.
Personkemin finns naturligtvis inte alltid där men jag brukar berömma mig om att försöka hitta något positivt hos alla.
Med vissa går det bara inte!
Spelar ingen roll om det är en stor eller liten människa!
Visst går det att hitta anledningar och ursäkter till varför vissa agerar som de gör, även till varför det inte agerar!
Det är bara det att jag har tröttnat!
Jag har ingen lust att trösta, huta åt, hitta ursäkter, förmana eller ens ha koll på några andras barn för att det inte ska hända olyckor längre.
Inte när de i grund och botten ansvariga föräldrarna inte gör ett dyft själva.
Eller när deras enda insats är så helt uppåt väggarna åt skogen fel!
Att tokskrika på ett litet barn, aldrig berömma, bara ge negativ uppmärksamhet - det blir inte bra.
De blir små ögontjänare av de barnen.
Så länge ingen vuxen ser försöker de topprida och styra sina nästan jämnåriga och när en vuxen ser något blir de bara åthutade.
Ond spiral, käpprätt åt skogen!
Idag är jag trött på inkapabla vuxna som inte ser till barnens bästa!
Punkt.
måndag 4 oktober 2010
3 x V, virus, virkning och väggar!
Det är nyttigt att leva utan knapptryckningar ibland.
Flera dagar utan datorn (styggt och envist virus), gjorde att jag hunnit ta mig an ett flertal liggande projekt.
Virka till exempel!
Har jag inte gjort alls på över 30 år sedan jag presterade en grytlapp i slöjden.
Men testa måste man ju!
Två dockhattar har det blivit hittills, snart kanske jag ger mig på något större?
Beskrivning?
Nej, lika illa som jag tycker om att läsa recept, lika usel är jag på att följa manualer i stort.
Autodidakt, det är min melodi!
Hästarna har fått sig en rejäl genomkörare av hårremarna också, kaninerna har det välstädat i sin hage, vi har hunnit vara sociala till max med de små-vilda-gladas vänner, presenter har tillverkats och överräckts på kalas, kort och gott - vi har haft fullt upp ändå.
Strax efter badet och före tandborstningen igår, angrep jag färg och pensel och trollade fram en djungel i Bam-Bams rum i en hörna.
Fröken-Hårfager har lagt in en beställning om en prinsessa på sin vägg och så småningom kommer jag nog dit också.
Jag gillar oortodoxa lösningar, tapeter är inte min grej, väggmålningar däremot - det är kul.
Pysselkungen bor i en riddarborg och Sheriffen har ett stormpiskat hav med tillhörande sjörövarskeepp vid sin säng.
Hårfager har vilt klängande murgröna som växer över den i övrigt rosa väggen inne hos sig.
Vem har sagt att väggar måste vara enfärgade eller ens enhetliga?
Flera dagar utan datorn (styggt och envist virus), gjorde att jag hunnit ta mig an ett flertal liggande projekt.
Virka till exempel!
Har jag inte gjort alls på över 30 år sedan jag presterade en grytlapp i slöjden.
Men testa måste man ju!
Två dockhattar har det blivit hittills, snart kanske jag ger mig på något större?
Beskrivning?
Nej, lika illa som jag tycker om att läsa recept, lika usel är jag på att följa manualer i stort.
Autodidakt, det är min melodi!
Hästarna har fått sig en rejäl genomkörare av hårremarna också, kaninerna har det välstädat i sin hage, vi har hunnit vara sociala till max med de små-vilda-gladas vänner, presenter har tillverkats och överräckts på kalas, kort och gott - vi har haft fullt upp ändå.
Strax efter badet och före tandborstningen igår, angrep jag färg och pensel och trollade fram en djungel i Bam-Bams rum i en hörna.
Fröken-Hårfager har lagt in en beställning om en prinsessa på sin vägg och så småningom kommer jag nog dit också.
Jag gillar oortodoxa lösningar, tapeter är inte min grej, väggmålningar däremot - det är kul.
Pysselkungen bor i en riddarborg och Sheriffen har ett stormpiskat hav med tillhörande sjörövarskeepp vid sin säng.
Hårfager har vilt klängande murgröna som växer över den i övrigt rosa väggen inne hos sig.
Vem har sagt att väggar måste vara enfärgade eller ens enhetliga?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
