tisdag 20 augusti 2013

Om att BARF,a - (och om att sticka ut hakan)

Jo, vi har pratat om det förut.
Det här med min perioditet alltså.

Jag snöar gärna in på en eller ett fåtal saker i taget som jag lägger ner oändligt mycket tid på.
Oftast är det en viss regelbundenhet i mitt cirkulerande bland intresseområdena.
Ibland dyker det upp helt nya saker jag aldrig funderat på tidigare - eller ens haft anledning att känna till något om.
Säga vad man vill om min stundliga fanatism men att söka information och källkritiskt granska densamma, det är jag faktiskt ganska bra på, om jag får säga det själv.
Som det här med hundmat!

Så vitt jag vet, har alla hundar jag känt ätit små torra kulor av industritillverkat foder.
Kanske med ett visst inslag av äckelluktande konservburksinnehåll, så kallad 'blötmat'?
Visst, ett litet inslag av middagsrester och korvsnuttar har nog trillat ner på svenska hundars köksgolv allt emellanåt men huvudnäringen för svansbärare av arten Canis lupus familiaris, tycks vara märkliga 'harpluttar' morgon, middag och kväll.

Eftersom jag gillar att vara kärring mot strömmen och dessutom alltid måste vända och vrida på allt, har jag naturligtvis inga som helst ambitioner att servera Gunnar något så bisarrt som kommersiellt framställt käk.
Faktiskt - jag kan utan tvekan jämföra min aversion mot hund- och kattmatsindustrin - till den mycket lukrativa bransch som sysslar med barnmatstillverkning.
Har jag inte utfodrat mina egna ättelägg med välling, pulvergröt eller färdigköpt matpuré i glasburkar, ser jag ingen anledning att helt plötsligt börja trampa ner i väl inkörda reklamhjulspår, där alla som inte kånkar hem stora säckar med foton av glada vovvar på utsidan, är direkt ansvarslösa och troligtvis skadar sina fyrbenta vänner för livet!

Eller hur?!

Låt mig bara få påpeka en liten, liten detalj, innan ni kastar er över mig som en flock utsvultna hyenor på jakt efter det svagaste bytet.
Hundar - och då även tamhundar, snedavlade och degenererad sedan århundraden tillbaka - är inte så värst mycket annorlunda i sin fysiska uppbyggnad, jämfört med vargen!
0,2 % sägs det skilja i DNA-uppsättningen!

Är det någon som inbillar sig att en varg skulle undvika att äta rått kött/ben från en fågel?
(Eftersom det sägs att kycklingben är fullständigt livsfarligt för hundar, med svåra strup-, magsäcks- och tarmskador som följd.)
Eller ens lyckas äta varje dag?
Och då på bestämda tider?

Tack-och-lov var Gunnars uppfödare av samma skrot och korn som jag eftersom de också hade tänkt till ett par extra varv kring vettig hundutfodring.
Där serverades vom.
Och märgben.
Säkerligen fler ingredienser, beroende på tillgång men i huvudsak rått kött och köttiga gnagvänliga ben!

Jag är ju kanske lite pippligare då?
Eller bara road av att variera vovvens kost, för här blandar vi glatt mellan färskfryst foder (oxkött/vom) till delikata måltider bestående av grisnjure/tunga/, kycklinglever/vinge/hjärta, nötfärs, överkokt ris, finfördelat och cellexpansivt fryst grönsakshack med mera.
Och vet ni?
Det finns till och med ett vedertaget namn på dessa konsumtionsovilliga och reklamkritiska hyss!

BARF = BiologisktAnpassadRåFöda på ren svenska.
Jag tycker faktiskt att det är fullständigt briljant!
Gunnar med, verkar det som!


Och vet ni en sak till?
Det där med källkritik och hänvisning till faktasidor om BARF - det skippar jag här, ni får faktiskt leta rätt på det själva om ni är intresserade.
Internet är fullständigt nedlusat med fakta, åsikter, direkta myter och lögner om djurutfodring och var och en får bilda sig en egen uppfattning om vad som är sant och riktigt.
Men några torrfodersäckar kommer jag inte släpa hem frivilligt efter vad jag läst mig till om innehåll, näringsvärde, industriell proteintillverkning eller spannmålsrelaterade skador i hundens tarmar och med allergiska eksem som följd.

Men visst, det är säkert praktiskt och enkelt att lämpa över ansvaret på 'NågonAnnan' som säger sig ha tänkt till kring näringsinnehåll och 'korrekt' sammansättning av djurfoder.
Och det vore ju synd om denna avart av livsmedelsindustri skulle gå i konkurs - eller hur?




4 kommentarer:

Leif B Frid sa...

Äntligen! Äntligen någon som talar högt om det som jag alltid trott, torrfoder är för industrin inte för våra husdjur.
Tack Eva

Mångmamma sa...

Tack Leif!
Torrfoder, pulverpotatismos, sockerkaksmixer, allt-i-ett-vitaminer osv är enbart och allenast till för att livsmedelsindustrin ska kunna tjäna pengar på människors okunskap, rädsla och allmän bekvämlighet!
Inte till mänsklighetens och djurlighetens fromma.
Basta!

Therese sa...

Kloka ord! Skriver lite om barf jag med i min blogg, bland allt annat trams. :)

Esbe sa...

Ja, men du är ju klockren, som vanligt! Nu har jag inte hund och inget annat djur heller... och jag skulle kanske inte orka engagera mig i maten så mycket, om det inte gick att kombinera med min egen matlagning vilket det säkert gör (behöver inte sätta mig in i det av ovan nämnda anledning). Håller dock just på att jaga bort så många av alla andra industriproducerade grejer ur mitt liv och när det är klart och jag har det på det torra, då kan jag börja tänka på allt det andra och det tycker jag verkar vettigt... om jag skaffar ett djur i framtiden. Jag gillar tanken på BARF!