Ibland knackar ens rötter på dörren och kräver att bli emottagna, oftast när man minst anar det.
Ibland är det lite besvärande, stundtals olämpligt men oftast väldigt, väldigt roligt och välkommet.
Ikväll dundrade en barndomsidol in genom telefonluren med sin omisskänneliga dialekt och röst, efter ohemult många år av nästan ingen kontakt alls.
En sådan som jag, fast ändå inte!
Jag är inte äldst i min syskonskara - jag har faktiskt en bullrig, skrävlig, erfaren, ödmjuk, rolig, pratglad och likasinnad storebror som hotat med att dyka upp på ett nästan-spontant-övernattningsbesök inom en snar framtid!
Gäststugans liggare är snart fulltecknad inför sommaren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra du har gäststuga då :)
Jag tror att du gillar jobbet som hotellvärdinna också. Kram Bosse
Skicka en kommentar