Hej då Kle!

Det var en lång dag igår.
Uppe vid fem, åkte hemifrån runt halv sex, checkade in på flyget strax efter sex och landade i ett soligt Stockholm efter ett litet snabbt flygskutt över de södra delarna av landet.
Taxi till Brommaplan och första t-baneresan på 15 år.

En märklig känsla att åka samma väg jag gjorde dagligen för över 20 år sen när jag skulle till jobbet?
Blev upphämtad av systeryster vid bron och fick en välbehövlig kaffe hemma hos henne på Lidingö.

Tvingade in ett par linser i mina inte längre fullt så morgonkisiga ögon och åkte till kyrkan där det drällde av kusiner och kusinbarn som av någon anledning hunnit bli vuxna eller nästan vuxna, sen jag såg alla senast.
Så det obligatoriska begravningskaffet och sen hem till mitt barndomshem där kusiner och syskon med tillhörande äkta hälfter och barn hängde runt, åt, pratade och skvätte vin omkring sig.
En passande "efterfest" efter min farbrors begravning.

Med 8 minuter tillgodo före avgång, sladdade jag in på Centralen och dundrade ner i tågsätet och sen hann jag bara vinka lite halvhjärtat när Linköping och Mjölby passerades, också de forna bostadsorter.
Fortare än kvickt var jag hemma i Växjö där storsonen ryckte ut och agerade taxichaffis mellan stationen och flygplatsen för att jag skulle kunna hämta min bil.
Knappt fem mil senare och 17 timmar efter jag klev upp, landade jag hemma.

Nu vore det ju skojigare om vi syskon och kusiner kunde ha en annan anledning att ses än när vi sammanstrålar svartklädda vid begravningar.
Vi är ju rätt bra på att prata i munnen på varandra, även om det är lite skavsårsvarning i öronen efter en intensiv dag med släkten!