Om jag pep och gnydde igår så var det bara för att passa på medan jag fortfarande kunde.
Idag har konsumtionen av vatten och värktabletter legat på en hög och jämn nivå, utan alltför god effekt.
Det går med lätthet att steka ägg i sängen under mig numera men min del av "feberfrossa", bestod av frossa, medan far-är-rar höll sig med feber tidigare idag.
Praktiskt, eftersom jag kunde kyla ner honom och han värma mig.
Ett kort ögonblick mellan sömn och vaka, drabbades jag av tanken på att detta kunde vara klimakteriet.
Och om det så vore lovade jag mig själv att ta livet av mig, hellre än att uppleva det här en gång i månaden.
Sen vaknade jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En gång i månaden? Klimakteriet är man nog i hela tiden! Men du har ju feber så du får ha fel!
Pratade med mamma igår om just klimakteriet. Hon sa "Du måste väl va i övergångsåldern nu?" Men det är jag inte. Funderade mycket efter samtalet. Undrar hur det känns att fråga sin dotter det? Hur gammal man känner sig då?
Krya på dig!
Vad gör barnen när ni ligger däckade båda?
Phew, tur att det bara var feberyra och en dröm. Krya-kramar till er!
Jag är i klimakteriet och kan berätta att det pockar på HELA tiden. Jag har svallningar, får minnesluckor och mycket annat.
Krya på dig nu och bli ditt vanliga jag.
KRAMAR
Skicka en kommentar