fredag 25 januari 2013

Back to basic

Nu var det några år sedan jag såg något avsnitt av 'Farmen'.
Ändå är konceptet, som jag minns det, rätt charmigt.
Att släppa loss en samling människor med begränsad erfarenhet av lantliv i en håla där de får jobba aktivt för överlevnaden på samma sätt som människor gjort i århundraden, väcker ändå en del funderingar över vårt nuvarande relativt behagliga och stundtals konstlade liv.

Jo, konstlade!
Att knö in massvis med människor i höga hus, fjärran från naturen, långt ifrån de naturliga jaktmarkerna, där maten växer i plasttråg i kyldisken på Ica, det är faktiskt rätt konstlat.
Kanske är det inte så konstigt att jag - som uppvuxen i utkanten av storstaden - alltid hyst en längtan tillbaka till ett romantiserat ursprung?

Visst, det finns enklare och mer bekväma sätt att framleva sina dagar på, än på en gård där värmen kommer från den egna skogen.
Inbegripet en ohemul massa egen arbetsinsats för att få värmen där den bör vara.
Mitt stundtals ynkliga gnällande om vedsläpande hit och dit är faktiskt rätt tröttsamt i sammanhanget med tanke på den arbetsinsats som krävs innan veden ens kan staplas eller börja släpas.
Ändå är det befriande att faktiskt ha tillägnat mig lite halvtaskig koll på var maten egentligen kommer ifrån, vilket jag ser som en av de största fördelarna.

Innan jag landade på en egen gård, hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle bli en sådan där driftig kvinna som kunde odla lamm och avla potatis.
Ej heller en sådan som stoiskt kunde vara med om tuppnackning.
Pumpstrippning på asfalterade gator och nattklubbshäng var mer min melodi.
Då.

Men poängen här är att ju mer vi fjärmar oss från vårt ursprung, desto mer konstlat blir livet.
Stadsbor - lite föraktfullt uttryckt - har djur de förmänskligar in absurdum.
Det är ett evigt daltande, puttinuttande och rosettknytande på alltifrån kaniner till minigrisar.

På landet är det betydligt mer rakt på sak - djur är i första hand mat!
Eller nyttodjur.
Eller kanske till och med skadedjur så som vildsvin, vilket i och för sig också kan betyda att de blir mat!

Jag har varit med om slakt av mitt allra första egenodlade lamm.
Jag finstyckade kroppen själv.
Jag har begravt kaninungar och dödfödda lamm.
Jag har plockat tuppar, efter ha hållit i dem före yxträffen mot huggkubben.
Jag vet hur en potatis bör kupas.
Kan skilja på ätliga och oätliga växter.

Hjälpt till vid rådjursslakt och malt älgfärs från djur som skjutits på egen mark.
Ett litet steg för människan men ett stort steg för min egen del, asfaltsuppfödd som jag är.

Och ja - jag kan faktiskt ha en viss förståelse för att alla inte tycker att det är så värst upphetsande att bevittna en lammslakt!
Även om jag i smyg är rätt stolt över min egen förmåga att skaffa fram mat på bordet till min familj, vare sig de är vegetarianer eller köttätare .



5 kommentarer:

Unknown sa...

Det ska du verkligen vara stolt över. Så himla bra att kunna ha möjlighet att skaffa fram sin egen mat, så skönt att veta att man äter bra mat.

Vi slaktade våra första ungtuppar i höstas. Obehagligt men det gick bra. Köttet var supergott!

Har funderat lite på att skaffa köttkaniner till eget bruk. Men klarar jag att äta det tro? Funderar lite till...

Vilket roligt jobb du verkar ha. Perfekt att kunna jobba hemifrån.

Ha en bra dag!

Fru Venus sa...

Usch, jag får utslag av sådana program som farmen :-(

Ezter sa...

Kunde folk uppföra sig vettigt kunde farmen varit ett bra program. Men det ska ju bara bråkas och paktas...
Du har det nog bättre på din gård :)

Milla sa...

Farmen orkar jag knappt se eftersom de mest tjafsar och visar mindre av det arbete som bör utföras men jag imponeras starkt av dig och andra som lever så nära naturen som ni gör. Jo, jag bor också på landet och har visserligen växt upp med döda djur av olika slag som stirrat på en ur frysen eller hängt sig möra i bodar men själv har jag svårt att själv delta vid själva avrättningarna. Veden bär jag inte heller in, fy skäms på mig, utan låter maken kånka på. Jo, jag är ganska lat skulle jag tro men skull likväl klara mig om jag var tvungen. Intressant är det i allafall det här med hur vi människor ändå dras tillbaka till romantiken :) Go'kväll.

Cicki sa...

Jag är nog också väldigt mycket för back to basic. Men jag har aldrig bott på landet, i alla fall inte på riktiga landet. Vi har väl som mest haft två mil till stan och bussar som gick en gång i timmen. Och Ica inom 2 km radie. Det räknas nog inte som landet. Även om vi kunde både åka snöskoter och båt från tomtgränsen.

Ändå kan jag nästan allt det där du räknade upp. Slakt har jag aldrig varit med om men stycka djur i olika storlekar, kupa pärer, odla mina egna grönsaker, hämta ved både i skogen och ta rätt på den finns i kunskapsbanken. Plus att är en jävel på att baka bra och nyttigt bröd.

Jag tror jag skulle klara mig rätt bra om vi tvingades tillbaka till ursprunget.