fredag 21 december 2012

Världsbildskollision

21/12 -12 och världen har inte gått under.
Än.
Däremot var det nära att Stenkrossarens värld gick under när hans avdelning var stängd på dagis i morse och han istället fick vara på en av de andra med de få barn som inte redan tagit jullov.

Utåt sett var han ytterst ilsken och förgrymmad men egentligen förstår jag att hans, på förhand, uppgjorda världsbild fick sig en törn när det inte var som det brukar.
Intressant.
Först drabbades jag av samvetskval en millisekund för att jag lämnade honom i fröknarnas händer, på fel ställe när han egentligen skulle ha kunnat stanna hemma.
Sen besinnade jag mig och beslöt mig för att ett konsekvent handlande ändå var bättre än att låta honom få bekräftat att det är farligt att lämnas på ett nytt ställe - som inte ens är nytt, eftersom han vanligtvis gärna går in och leker på just den avdelningen när han får.

Uppenbarligen hade jag inte full koll på att han är så pass beroende av rutiner som han verkar vara?
Och även om det kan tyckas hårdhjärtat att lämna en frustrerad och vilt skrikandes unge och bara åka därifrån, är jag övertygad om att det varit värre att plocka med mig honom hem igen.
Vilka signaler ger det?

Att så fort det inte är som det brukar - är det farligt.
Själv tycker jag att det ligger en styrka i att kunna improvisera, att ha möjlighet att tänka flexibelt och att vara anpassningsbar.
Det som ter sig skrämmande är oftast inget annat än att ta sig an.
Att bara man skriker och visar sitt missnöje - får man sin vilja igenom.
Tyvärr funkar inte världen så, ibland måste man bara kunna kompromissa, till och med relativt ofta faktiskt.


Så när mitt förnuft slogs med mina instinktiva känslor under bråkdelen av en sekund, är jag glad att jag lät förnuftet vinna.


Sonen är i trygga händer och har fått en liten lektion i att det oväntade och nya inte är något annat än att förhålla sig till.
Något jag är övertygad om kommer att gagna honom i det långa loppet!

5 kommentarer:

LillaTuss sa...

Nog skär det i ett mammahjärta vid såna tillfällen men du gjorde helt rätt och förhoppningsvis har han massa kul att berätta när han kommer hem. Kram ♥

Ezter sa...

Ilskan försvann väl innan du satt i bilen igen, antar jag!

Anitha Östlund Meijer sa...

Heja Mångmamma. Du gjorde helt rätt.

Charlotte sa...

Jag har handlat och tankat bilen, tror inte på nån undergång! Däremot en viss antydan till undergång i ekonomin! Det är hårt att vara studerande och leva på CSN! Är i högsta grad anpassnigsbar och flexibel! Gissa vad jag skulle kunna flexa om jag får den där Lottovinsten! Kram

Cicki sa...

Efter trettiosex år med en liknande son så vet jag att man måste lära de ta smällar av livets realitet. Livet är inte en räcka av förplanerade aktiviteter. Flexibilitet måste också tränas in. Så visst har man känt sig grymt elak ibland när man inte jämnat vägen varje gång. Men den "grymheten" betalar sig i längden.