onsdag 5 december 2012

Tråkgnäll

Jag är faktiskt helt toktrött på kyla, mörker, snö, vedsläpande, bilavborstande - skottande roar jag mig inte ens med - istället trampar jag mig fram igenom drivorna, vilket verkar vara ett släktdrag!
(Min syster har samma taktik för att få det att se skottat ut runt huset).

Det enda försonande draget jag kan se med vintern är att all vardagsmotion blir mer effektiv och eftersom jag i grund och botten är en idrottsanalfabet som avskyr allt vad träning och sporter heter, är det ju bra att vara tvungen att kämpa för överlevnaden (läs; värme, skolavlämningar, dagishämtningar, mathandlande).

Och ja, jag lovar att verkligen försöka hitta något charmigt drag med livet på landet vintertid igen.
En gång i tiden tyckte jag att det var ytterst pittoreskt att leva i en vykortsbild under snötyngda granar med skuttande rådjur över tomten men nu vet jag faktiskt inte längre om det är så himla Jenny Nyströmgulligt?




5 kommentarer:

Fru Venus sa...

Jag HATAR vinter och snö, hur ljust det än blir.

Småländskan sa...

Jahapp, säger jag bara. Inte en dag för sent att tycka så...
Nu, vänsingen, börjar du att bli riktigt vuxen :)
Kram på dig du världens bästa mångis.

LyckligaPraliner sa...

Haha så härligt att läsa!! Underbart och jag tror jag håller med dig faktiskt ;)

Kramkram!

Milla sa...

Sett ur det perspektivet så är inte all snö speciellt lockande men om man som jag har en snöplogande svärfar så ter sig snön som något ganska härligt, moahaha. Fy nu var jag elak *blink, blink* Kram på dig!

Maja sa...

Vedbärandet kommer jag ihåg sedan vi bodde i hus med vedeldad panna och det saknar jag inte det minsta! Men skottar - det gör jag med glädje, älskar vinter och snö! Ha en bra dag! Kram