fredag 30 november 2012

Grundläggande rättigheter

Jag har en syster.
En syster jag inte pratat ordentligt med på länge.
De senaste veckorna har vi snudd på bott i luren med varandra på kvällarna och många djupa samtalsämnen har hunnits med.
Allt ifrån köttbullestekandet i en barnfamilj till existentiella frågor har avhandlats.
Hon är liksom jag en verbal person som gärna uttrycker sig i skrift och vi har bland annat pratat om det skrivna ordet i allmänhet och om Det Skrivna Ordet - Bibeln - i synnerhet.

Vi tror inte alls lika.
I det här sammanhanget är det inte intressant alls med vem som är troende och vem som inte är det, så länge det står oss fritt att framföra våra åsikter.
Det funkar inte riktigt på samma sätt i stora delar av världen, tyvärr.

Dilba har också en syster, en begåvad skribent som ofta retar upp läsare när hon skriver vad hon tycker och tänker.
Jag måste ändå hålla med systrarna Demirbag om att det finns många poänger med det sekulariserade samhälle vi lever i.
Vår åsiktsfrihet och religionsfrihet är väl värda att slåss för.
Faktiskt en förutsättning för en demokrati och i en sådan vill jag gärna  fortsätta leva.

För även om jag ibland suckar extremt högt över korkade politikers utspel, fundamentalisters syn på sin omvärld, fanatikers propagerande och reklampelarnas tjatiga budskap är det fortfarande en grundläggande rättighet vi har att fritt få uttrycka våra åsikter eller vår religion.

Och jag behöver verkligen inte hålla med dig - men jag är beredd att kämpa för att du ska ha rätt att säga och tro vad du tycker och vill!
Det är ett löfte!

4 kommentarer:

LLLe sa...

E-slog runt me Voltaire..? "Gilla"! LLLe

bosseliden sa...

Du har så rätt klokEva. Alla borde vi acceptera detta. Men ibland är det så himla svårt... helst när någon är helkorkad och inte tycker precis som jag:.)

Jennie Johansson sa...

Bra skrivet om det Eva!! Kram och ha en fin helg ^^

Cicki sa...

Jag älskar också att debattera. Det är oftast konstruktivt, man ger och man tar. Oftast tänker man till och förändrar en del av sina tankar efter en sådan diskussion.

Men när man stångar huvudet i väggen med istadiga, inskränkta besserwissers så är inte kul längre. Där är jag just nu med några ur min sk väninnegrupp. Vi pratar inte längre samma språk, verkar det som.

Då måste jag ju fundera över om det är jag som inte respekterar deras åsikter. Men när ord som "turkkärringar, irakgubbar, turkungar" haglar, då vill jag inte vara med längre.