Fredagsdikter

Jag är verkligen ingen expert på poesi.
Har aldrig kunnat skriva dikter, tycker oftast att jag är för stressad och har för bråttom för att orka läsa och förstå andras.

Ändå kan jag inledningsstroferna till några få mästerverk.
Sådant som etsade sig fast redan under gymnasieåren sitter fortfarande benhårt fast.

"Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen" till exempel.

Lite märkligt kan det tyckas att författaren till dessa rader gjorde en omvänd resa vad det gäller bostadsort, mot vad jag gjort.
Per Lagerkvist föddes i Växjö och dog på Lidingö.
Visserligen är jag inte död - än-  men jag började där han slutade och har hamnat där han föddes.

"Förruttnelse, hasta, o älskade brud,  att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud, blott dig till förhoppning jag äger" är ett annat exempel på en dikt jag minns delar av.


Biskopssonen Erik Johan Stagnelius kom å andra sidan inte så långt härifrån heller.

Men om vi bortser från ångest och förruttnelse nu, så önskar jag er alla en trevlig fredag!