tisdag 4 september 2012

Själsligt skavsår (I kroppen min)

Du har aldrig någon möjlighet att köpslå om ditt eller någon annans liv.
Du har aldrig någon möjlighet att verkligen veta hur morgondagen kommer att se ut.
Du har aldrig en chans att förbereda dig mentalt på olyckor, sjukdomar eller dödsfall.

Ändå inbillar vi oss att vi kan köpa oss mer tid genom att bete oss, eller leva, på ett visst sätt.
Ändå planerar vi för en morgondag.
Ändå är vi alla högst medvetna om att livet är begränsat.

Ibland undrar jag om det verkligen är kärleken som är störst av allt?
Ibland får jag för mig att det är tron som är större.
Ibland önskar jag innerligt att det är hoppet som är större än störst.

Vi har drabbats, är drabbade, eller kommer alla att drabbas av svårigheter, sorger och död.

Kristian är mitt uppe i det allra svåraste svarta just nu.


5 kommentarer:

Fru Venus sa...

Läser där och bestämt mig för att hoppet är viktigast. Kram

Mammahäxan sa...

Jag tor att hoppet är störst, därefter kommer kärleken.

LillaTuss sa...

Hoppet är det absolut viktigaste och det som sist lämnar oss. Kärleken och tron hjälper oss på vägen ♥

Småländskan sa...

Kram du fina!

Milla sa...

Hur finner man tro efter ett sådan besked? Ja, nu frågar jag ju inte men funderar. Hur finner man hopp då det är hopplöst? Hur finner man ro att acceptera? Hur finner man ord? Cancer skrämmer skiten ur mig.