fredag 28 september 2012

Dyrköpta erfarenheter

Det är aldrig roligt att nattningströsta en liten olycklig gosse med gruvliga samvetskval för de ödesdigra misstag han presterat under dagen.
Däremot är det både viktigt och nyttigt att ta små barns sorg över sina egna tillkortakommanden på allvar och inte försöka släta över, lirka bort eller förminska skulden.

Stenkrossaren har gjort bort sig idag.
Ordentligt.
Tyvärr är det inte enbart han själv som är lidande utan även en liten fyrbening.
Svantes boxdörr "glömdes" på glänt, bakdörren i stallet har en relativt stor glipa och den lilla svarta kaninen är spårlöst borta!

Dagen började annars bra med kärringfrukost som fylldes på med fler indrullandes små och stora människor som utfodrades med lunch, massor av prat, en del ingripanden för att medla mellan de små, russindrällande, leksaksriot på samtliga golv och en himla massa hopp-och-lek.
Precis lika fantastiskt trevligt som vanligt.

Tyvärr glömde den lille värden att stänga ordentligt efter sig, när han och hans gäster gick ut för att mata Svante med grönsaksrenset och när jag väl upptäckte fadäsen, hade många timmar passerat.
Dagens nyttiga - men dyrköpta - erfarenhet för min del, var att sonen inte försökte slingra sig ur sitt ansvar, han gav inte någon annan skulden, utan han erkände omedelbart att det var han som tabbat sig.
Det kändes ändå bra, mitt i allt elände.

För hans del hoppas jag att ett visst mått av eftertänksamhet har införskaffats, även om det kanske var på ett trist och opraktiskt sätt.

Imorgon ska vi ut i skogen och symboliskt leta efter kanin och något substitutdjur kommer inte anskaffas innan förlusten och saknaden sjunkit in - och undan.

 

7 kommentarer:

margareta börjesson sa...

Stackars liten, och stackars kanin! Kram på er

Esbe sa...

Jag tror att det kommer att gå bra för dina barn i deras liv! Stor kram!

Mångmamma sa...

Jag hoppas att jag lyckas bibringa mina telningar en dos empati och varelsekärlek, innan de flyr hemmet iaf. ;)

Mångmamma sa...

Tack, jag hoppas att jag jobbar åt rätt håll iaf.

Fröken Hulda sa...

Min magkänsla säger att dina barn kommer att ha tillräckligt med sig för att klara sig den dagen de lämnar hemmets trygga vrå

Märta sa...

Åh, att lära den hårda vägen är sällan särskilt lätt.
Finns det chans att kanin kommer hem igen?
*kram på den ledsna och han kloka, kloka mamma*

Milla sa...

Naw, så tråkigt att lille Svante försvunnit. Hoppas att han dyker upp. Kram