onsdag 12 september 2012

2002.09.12 klockan 01.18

01.18 en torsdags natt för exakt 10 år sen är en milstolpe i mitt liv.
Tiden före och efter är aldrig jämförbara.
Någonsin.

Just precis då blev jag en annan än den jag varit före, i tiden innan.
Ändå är det tack vare mina upplevelser före det klockslaget som fick mig att ta mig igenom de svarta månader av djupaste sorg och förtvivlan jag då hamnade i.

Just då var jag inte riktigt med, inte närvarande mentalt, inte inne i något mindfullness-stadium alls.
Jag var i stort sett medvetslös.
Hela jag hängde i en skör och bräcklig tråd, en mycket tunn och ynklig livlina.

Några futtiga minuter senare hängde en mörkhårig kvinna över min mage, pressade på och krävde att jag skulle ta i och krysta ut moderkakan.
???
Borde inte ett barn komma först - var min spontana tanke?

Det hade det redan gjort.
En helt perfekt och fullkomlig liten pojke med den lilla, lilla avvikelsen att han inte levde.

Inatt tänder jag ett ljus och skänker min ängel en tanke.
Fortsätt vaka över oss, lilla fina E.
Du som fattas oss och som ändå har en självklar roll i vår stora och brokiga familj.
 

20 kommentarer:

Unknown sa...

Kram <3

Småländskan sa...

Kram du finaste.

LyckligaPraliner sa...

Åh kära du så hemskt. En stor sorg. Att gå igenom något sådant förändrar definitivt vem man är. Jag ger dig en kram.

KRAM!

LillaTuss sa...

Jag är övertygad om att lilla E vakar över er och tassar omkring i er närhet ♥

Kramar om

margareta börjesson sa...

Lilla E är med er allihop, alltid - tack för att du delar de här timmarna i ditt liv med oss.

Mammahäxan sa...

<3

~ ♥ AnnKatrin ♣ ~ sa...

Stora kramen till er <3

Ezter sa...

Kram till dig och familjen ♥

Inger Marianne sa...

Livet är brutalt ibland, känner och tänker med Er. Stor kram.

ullebengtsson sa...

Kram!

Märta sa...

Ibland kan livet vara alltför grymt.
Varmaste kramen. <3

Anitha Östlund Meijer sa...

Lilla, lilla gumman. Många kramar till dig

Cicki sa...

Kramar om, varmt och innerligt.

Bina sa...

Gränsen mellan liv och död är så tunn.

madelein - sexbarnsmamma sa...

Åh nu gråter jag igen :-( Finns inga ord som tröstar men det är det jag vill. Kram fina du!!

Esbe sa...

Kram <3

Esbe sa...

Kram <3

Gafflan sa...

Åh jag VET precis hur det känns att förlora ett barn.
Stor kram.

Madlar sa...

Nej, livet blir inte detsamma. Det spelar ingen roll hur många barn som sitter runt matbordet. Det kommer alltid att fattas någon.

Karin sa...

<3