Det är märkligt det här med min, för tillfället, fokuserade vurm!
Den varierar rätt kraftigt över vitt skilda områden och över tiden?
Om jag inte läser som besatt, syr jag väskor, kläder, knasiga hattar som om symaskinen skulle dö om den inte fick motionera.
Eller så gräver jag ner mig i jorden i femtioelva krukor, hinkar och pottor i växthuset.
Ja, om jag inte ska ta med de år då jag roade mig med att spotta ur mig en unge vartannat år ...
För att inte tala om när jag stänger av helt och knackar tangentbord så det visslar om det.
Nu har en nygammal last attackerat på bred front - hästar!
Jo, de har alltid funnits i mitt liv med undantag av en period i sena tonåren - men från att ha trånat efter en egen häst (med stort H), till att bebo ytor som lätt och ledigt skulle kunna husera en ridskola, och dessutom numera härbärgerar tre fyrbenta rackare, är steget förhållandevis långt.
Nu har vi våra tre hötuggare på plats och dagens tripp in på stadens Hööksaffär gav grym mersmak efter skojsiga attiraljer.
Några köp blev det ju!
Westernsadelgjorden är ju i hamn, likaså tyglar av samma karaktär - äntligen!
Självfallet behövde Stenkrossaren en egen borste till litenSara.
Grön. Illgrön!
En lång piska (eller egentligen ett långt dressyrspö), kändes som en god investering om jag ska kunna mana på den lilla envetna damen med en liten unge ovanpå.
Ny grimma-grimskaft var så billigt att det kändes som rena fyndet att få betala för det.
Nu sitter jag här och drömmer om bomlösa sadlar, barbackagjordar, spöhållare, sadelväskor och hönät.
Är det någon som tvivlar på min nuvarande periods hobby?
*dessutom hoppas jag att ingen som kämpar på i AA-möten tar illa upp av min rubrik, det är inte min avsikt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man kan vara periodare på olika saker, inte bara de som går på AA ;)
Havremoppar var mitt liv under minst 13 år med hästtokig dotter... nu har hon andra intressen men hjälper en kompis ibland.
Jag har varit periodare vad gäller handarbete och måla krukor. Det var länge sen. Nu är det bara böcker som gäller. Det verkar inte gå över. Så jag är nog beroende...
När jag var ung, riktigt ung, hade jag en "egen" havremopp som hette Svarten. Han bodde i dåvarande ridskolan här i stan. Där var jag och en bästavän varenda dag och mockade, städade, ryktade och allt, utom att rida! För det hade varken vännen eller jag (våra föräldrar) råd med.
Svarten och hans ridskoleelev var ute på stan och skrittade en dag. Det slutade med att Svarten blev påkörd av en bil (ja, det fanns bilar på den tiden, inte många, men ändå), fick en skada på benet och var tvungen att avlivas.
Gissa om det blev gråt och tandagnisslan? Efter det var det inte lika kul att besöka ridskolan.
Skicka en kommentar