söndag 8 juli 2012

Peer Gynt, Op. 46

Mellan gårdagens badrumsskurande och gräsmejande, hann samtliga små-vilda-glada få åka på egen hojtur med far-är-rar.
I och ur skinnstället, på och av med hjälm och så fram och tillbaka till byn.
I tur och ordning.
En lagom tripp på knappt två mil per skalle som gjorde att huliganerna strålade av lycka.

Barnkammaren invaderades framåt kvällen för lite familjefilm vilket funkade bra ända till strömmen gick.
Kolsvart och ösregn.
Charmigt nog är samtliga små lite smygskraja inför tanken på eventuella troll som smyger runt i buskarna så för att beveka mörkrets makter, började Majblomman sjunga "Trollmors visa" och Stenkrossaren fyllde på med att nynna Edvard Griegs, "I bergakungens sal".
Intressant med en musikaliskt väl bevandrad liten herre på knappt fem år!



Så småningom kom skocken till ro men stearinljusen fick göra tjänst fram till strömmen kom tillbaka, flera timmar senare.
Vi nattugglade nämligen lite, vi vuxna.


1 kommentar:

Karin sa...

Nattuggleri med levande ljus är gott för själen.

Här i den trånga stugan infinner sig känslan av att bo på en ungdomsgård. Dagarna går bra, då jobbar åtminstone ett par, tack och lov, men kvällar och nätter hörs de. Även om det smygs och visas hänsyn, det är de duktiga på, men jag hör ändå svagt skrammel från köket, kylen som öppnas och stängs, kranar som spolar mm.

De verkar trivas gott att jag börjar misstro ev utflyttning.

En egen boning på gården för mor&far med femåring kanske?