måndag 26 mars 2012

Stoneface

Jojo.
Här tror jag att det ska bli en lugn och skön måndag.
Visserligen startade den bra - kärringfrukost hos C med mamma S hanns med, innan fröken från dagis hörde av sig och meddelade att Bam-Bam parerat ett fall från en sten med pannan som stötdämpare.

Vinglig och yr hade han vimsat runt innan han blev infångad och placerad i horisontalläge tills jag kom.
En snabbutryckning till vårdcentralen där ungen kollades upp och en remiss gick direkt iväg till akuten.
Raka spåret in till stan, febrilt jagandes far-är-rar via mobil, för att någon skulle vara hemma när skolbarnen kom från bussen.

En av hans kollegor fick till slut tag på maken och vi fick stanna i ett lek/undersökningsrum på akuten en stund för observation.
När ögon, öron, pupiller, motorik och balans kollats upp för vilken tur i ordningen, blev vi frisläppta.
Någon hjärnskakning verkar det inte ha blivit!?

Bulan sonen ståtar med kommer nog att rendera honom ett nytt smeknamn - jag funderar på om Enhörningen eller möjligtvis Stenkrossaren passar bäst?

Men annars är det en lugn och skön måndag!

17 kommentarer:

Ezter sa...

Alltid händer det något i en barnfamilj! Tur det gick så bra som det gjorde!

LillaTuss sa...

Bam-Bam verkar man kunna lita på. Så att du inte får långtråkigt menar jag :)

Mammahäxan sa...

Tur att det inte bidde någon hjärnskakning. Undrar vilket namn han skulle gilla bäst själv? Eftersom jag är romantiker i smyg gillar jag Enhörningen, men Stenkrossaren låter förstås väldigt tufft.

Issa sa...

Hej och hå! Det gick ju bättre än när jag tre år skulle gunga på lampan över köksbordet och ståendes på bordet nockades först av lampan och sen av bokhyllan bakom! Det är en bedrift! Ibland är det skönt att bara ha en katt och en halv hund att ta hand om. Du verkar hålla lugnet, man kanske blir härdad med tiden. Mailade dig på facebook. kramkram

Mångmamma sa...

Ezter och Hulda; Långtråkigt kan jag knappt stava till!
Mammahäxan; Nytt förslag från Sheriffen; Fred Flinta!?
Issa; HUR lyckades du? Förlåt att jag fnissar men det var verkligen en bedrift! :)

Milla sa...

Tur att det inte blev värre.

Karin sa...

Då är vi fler som suttit i landstingets väntrum idag då..

Så bra att alla luftfärder fick hyfsat lyckliga slut!

Kram!

Cicki sa...

Tur det inte blev värre än så. När sonen var liten var jag alltid tvungen att ha en pott för taxipengar och läkarbesök liggandes. Han råkade ut för både det ena och det andra. Fast när jag tänker efter så gjorde nog dottern det också. Hjärnskakningar, stukade fingrar, krossår, you name it.....:-)

Lippe sa...

Men har inte han det bästa namnet redan?? Bam-Bam? Han från STEN-åldern?
Glad att det inte blev hjärnskakning!

Märta sa...

Men kors i jösse namn! Tur att det inte blev allvarligare än en gigantisk bula. Ger mig sjutton på att Bam-Bam sprätter omkring och är lite småstolt över bulan medan du försöker få hjärtat att gå i normal takt igen. *kramen*

Mångmamma sa...

Milla; Absolut.
Karin; Jo, jag såg att våra små årsbarn har haft sin beskärda del av Onixdag.
Cicki;Vi har varit relativt förskonade från akututryckningar men visst händer det emellanåt olyckor.
Lippe; Du kanske har rätt!? Bam-Bam är inte så dumt ändå ...
Märta; Du anar inte hur rätt du har. Tack allihopa!

Josefine sa...

Jag skulle vilja tipsa dig om fina smycken i silver och läder som jag säljer på www.jvalleytwig.se . Kika in där och hitta din favorit bland vårens favoriter vettja :)

Ha en skön vecka!
/Jossan

Anitha Östlund Meijer sa...

Vilken tur att det inte blev hjärnskakning. Svårt att få de små att inta liggläge.
Min lilla skrutt lyckas alltid slå sig, men har peppar, peppar inte behövt besöka sjukhuset ännu.
Ha det
Kramar

4U2 sa...

Det var vid liknande situationer jag önskade jag hade körkort när barnen var små (önskar fortfarande ...) och det var bråttom och mobiler saknades. Tur det gick bra med din lille!

issa sa...

Mamma var inblandad. Hon skulle ta tag i mig så jag inte ramlade ner då att stå på köksbordet inte var helt okej. Så när hennes hand är på väg emot mig blir det någon kedjereaktion och lampa i pannan och bokhylla i bakhuvudet. Hon mådde jätte dåligt och tyckte det var hennes fel när jag låg dör avsvimmad på golvet. Som tur var var grannen sjuksköterska och kom snabbt in och undersökte. sen fick jag ligga stilla i soffan i vad som i min treårigaverklighet kändes som hundra år eller en hel evighet. Ungefär så länge törnrosa sov.... Jag vill minnas att hyllan flyttades ut till förrådet..

Issa sa...

* där. Jag dog inte ens lite även om det kanske hade förklarat varför jag är som jag är;)

Tankar vid midnatt sa...

Skönt att det bara blir ett barndomsminne!