Nu har jag bara ägnat mig åt att statusuppdatera om eländet med överfulla tvättmaskiner och sjuka små, i flera dagar.
Så pass att jag är trött på det själv!
Dags att hetsa upp sig över något annat då.
Fick en vän i örat idag.
Hon har hamnat mellan två stolar.
Egentligen arbetar hon 75%, schemalagt till veckorna, ändå gör hon fler helgpass än vad de övriga i personalen presterar.
I alla år har hon kompat ut timme mot timme, aldrig någonsin knotat om ob-tillägg men också kunnat ta ut sammanhängande ledighet under sommaren när verksamheten ändå ligger lite på is.
Nu pratar vi om en anställningstid om nästan 13 år.
På en arbetsplats som nog måste betraktas som en nationell företeelse.
Sedan det senaste 500 åren!
Nu har det grävts runt lite bland paragrafer och kontrakt och vips, visar det sig att hon blivit utan den övertid/ob-tillägg hon haft rätt till under alla dessa år!?
När felet/misstaget påtalas får hon sent om sider beskedet av första instansen att ; vi betalar ingenting!
Dessutom ska det vara slut från och med nu, med oskicket att plocka ut långa sammanhängande sommarveckor.
Kan ingen annan - ska inte hon heller!
Och är det verkligen nödvändigt med planeringstid?
Inte ska hon jobba helger heller, hon är ju bara schemalagd måndag till fredag.
Å andra sidan kommer övrig personal sättandes och "behöver" hennes närvaro under just helgtjänstgöringen, titt som tätt?
Behöver jag säga att hon, med all rätt äntligen är på krigsstigen nu?
Eller att facket kopplats in?
Eller att jag flåsar av illa tillbakahållen ilska och hyser starka antipatier visavi vissa som tror sig om att sitta på höga hästar?
Vad hon arbetar med?
Å, inget särskilt alls.
Bara som församlingens sammanhållande länk, utan vars verksamhet, engagemang och optimism den här föreningen som påstås vara en församling, skulle kunna klappa igen och lägga ner!
Den egentliga titeln, för de som är titelsjuka, tror jag är församlingspedagog!?
Vilket inte säger ett dyft om hennes arbetsuppgifter som omfattar allt mellan "spindeln i nätet" till diakoni, körledare, morsa och idéspruta.
Någon gång borde faktiskt vissa små smygpampar i gudsförgätna hålor kunna lära av våra politiker.
Hur svårt kan det vara att göra en pudel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Förstår din reaktion. Vem skulle inte reagera, ja, de som tror sig vara allsmäktiga?
Hoppas det löser dig för henne, fattas annat! Orättvisor är det värsta jag vet.
Min roll som arbetsgivare och även gammalt fackombud tycker jag att det varit enkelt att kombinera och en rikedom med "båda" sidor. Men vad som tröttade ut mig i arbetgivarrollen flera gånger var hyrfolksköpare trodde att man kunde behandla människor hur som helst, utan respekt för individ eller omgivning, grr Nu värmde du upp mig Eva för såna här frågor. Jag trodde det skulle dröja lite till innan dessa frågor etsade sig fast hos mig igen, hde lämnat det för tillfället.
Och nu det intressanta, din vän. Hon ska stå på sig, hävda att det ska hållas förhandling med respektive parter närvarande, och självklart när inte "tidsdelningen" funkar längre, eller erbjuds; sätt hårt mot hårt ända in i kaklet. Pengar ska delas ut, + ränta / kör hårt och lycka till hälsar jag. En pudel behöver vi alla göra ibland...
Förstår ilskan och börjar så smått morra själv!
Förstår absolut din reaktion.
Jag jobbade i 12 år på samma firma utan att ha någon fikapaus eftersom jag inte dricker kaffe, och när jag påtalade det vid ett möte om löneförhöjning fick jag till svar att jag fick skylla mig själv, och dessutom ifrågasattes vad jag gjorde i butiken om dagarna, eller så här "Du gör ju ändå ingenting, så varför skall du ha högre lön,"
jag sade upp mig sekunden efter utan att ens tänka klart.
Hoppas din vän får det hon förtjänar
Ibland tror man inte att vissa saker man hör är sant. Hoppas att det löser sig.
Fler pudlar åt folket!
Undrar hur mycket energi man lagt på att fäktas med eller enbart sucka åt alla dessa koleriska illstarriga makthavande gubbstruttar och -gummor. *suckar*
Personer som njuter av att visa sin makt sitter oftast på fel positioner.
Mer smidighet i samspelet mellan personal och arbetsgivare brukar löna sig på alla plan, i längden. Det håller jag benhårt på som arbetgivare!
Hoppas din vän orkar stå på sig!
Kram
Som nyutbildad socialpedagog sökte jag jobb i den där firman... den finns ju här också. Intervjun med "rådet" var som att sitta på en rättegång och jag är idag tacksam att jag inte fick jobbet
Ja visst finns det mycket underligt, jag får tex inte min lönebidragsanställning på det jobbet jag vill. Anses för dyr, kostar ju 300 kr i månaden! Sånt slöseri! Dessutom jobbar jag för 3 och skulle galant klara chefens jobb. Detta vet han om, jag är ett hot! Men jag tänker kämpa vidare, varje dag hör man såna här orättvisor som om din vännnna! Hoppas på det bästa!
Jag är nästanateist. Kritisk till kyrkan. Men det ska jag säga att de få positiva intryck jag har av kyrkan är just församlingspedagogerna! Närvarande och engagerade och i handling visar de ett kärleksbudskap i stället för att ha en vit krage och rabbal hundraårig text. Hoppas att facket kan hjälpa din vän.
För det första känner jag mig så oerhört tacksam till den församling jag är anställd i där det aldrig är tjafs om tiderna, där vi ömsesidigt är överens om vad som gäller och hur vi kan vara flexibla så det blir bäst för både mig som pastor och för församlingen.
För det andra känner jag att jag går i taket av ilska över hur man kan behandla någon som jobbar så flexibelt ska bli så fyrkantigt behandlad, pust!
Angående mina blombilder...VÅR trädgård ser inte ut så där. Dessa blommor hittade jag i en hyreshusrabatt! Det måste vara extremt bra läge där! Men det kommer så sakteligen...
Tack för alla kommentarer och ert engagemang - både från mig och min vän.
Fortsättning följer ...
Skicka en kommentar